Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Imellan Fort Nicolson och St. Anne. 169
Expedition til sjöss mot Canada misslyckades, så upbrändes
ock denna af Ängelmännerna sjelfva samma år. Jordmon
syntes vara här tämmelig god. Hudsons flod flöt strax
här förbi.
Något efter middagen fortsatte vi igen vår resa. Vi
hade härtil fölgt O. sidan af Hudsons HKlf, och vandrat
mäst ända til N; men nu lämnade vi den samma, ändrade
vår kosa, och stälte vår gång mäst til ONO. eller NO.
tvärt igenom skogen och öde-markerna, at vi måtte komma
til öfra ändan af Elfven Woodereek, som löper ned til
Fort St. Frederic, och med hvilken vi då kunde ga med
båt. Landet eller öde-marken. som vi hela denna efter
middag gingo igenom, var mästendels jämt, något lågländt.
Här och där någon bäck, som dock nu på de flästa ställen
var uttorrkad. Då och då någon liten backa, inga bärg,
inga stenar, öfver alt var landet öfverväxt med stor och
hög skog. "Träden täta, braf skugga under de samma;
men det nöjet förminskades af den otaliga myckenhet af
Myggor, hvaraf desse skogar voro fulle. Af örter fans
här åtskillige; men de stodo nog glest, mäst som i våra
skogar, där boskapen gjordt dem tunna; fast nästan aldrig
någon boskap varit här. Öfveralt var marken nog öfver-
täckt med löf, som nedfallit sista höst. Annorstädes var
den mycket måsslupen. Jordmon var mäst allestäds ganska
skön, bestod af en tjock svart-mylla, som gjorde, at de
örter här funnos, växte nog frodigt. Det tycktes, sowm
detta kunde blifva et mycket fruktbärande land, då det
blefve upodladt; men här var dock största | svårighet, at
få se något rinnande vatten; hvad skulle då icke blifva;
när skogen blefve bårtrögd, och Solen finge utöfva all
sin verkan?
Vi togo vårt natt-qvarter i öde-marken vid en vattu-
göl, på det vi kunde hafva tilräckeligt vatten at dricka.
som just denna tiden på året icke stod tilreds på alla
ställen här i skogen; men Myggor, Punchins eller Knott
och Skogslöss voro våra plågare. Fruktan för allahanda
ormar, och än mera för några Villa Indianer, gjorde vår
natt-ro mindre varaktig och säker.
p. 217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
