Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s 218
170 Fort Anne.
Puncbins kallades af Holländarne de små Myggor
eller. Knott (Culex pulicaris, Linn. Syst. 603.) som här
voro i ganska stor ymnoghet. De äro mycket sma, vin-
garne grå med svarta prickar. Desse voro 10 gängor
värre än den stora Myggen (Culex pipiens); ty de voro
så sma, at en näppeligen kunde se til dem, höllo sig alle-
städs framme, voro ej rädde för lifvet, sugde sig fulla al
blod, och åstadkommo pa stället de beto et svidande, som
hade en brändt sig uti elden.
Stora Trän hörde vi om natten falla omkull af sig
sjelfva, fast i luften var det största lugn, som kunde vara.
at ej en fjäder rördes. De gjorde om tysta natten et
faseligt brak i skogarna.
Den 27 Junn.
Resan fortsattes om morgonen, och var landet nu
likadant, som i gar, endast at vi ibland fingo se flere
sma backar. Om morgonen bittida hörde vi et vattufall
eller vatten-brusande hel tydeligen i Hudsons flod.
Kullfallna trän, dem stormen eller deras alder kull-
kastat, lago fullt och allestädes i skogen; men inga ned-
huggne; ty här bor intet Folk, och skogen, ehuru skön
den är, kommer ingom til nytta. Det var rätt svårt för
oss at komma fram öfver dessa kullfallna trän; ty de
hade igentäpt mäst alla ställen, och vid dem i Solbaddet
var ofta Skaller-ormens förnämsta tilhball.
Kläckan 2 efter middagen kommo vi fram til Fort
Anne, som ligger vid floden Woodereek, hvilken dock
här vid sin början är som en liten bäck. Här blefvo vi
stående hela denna och följande dagen ända til Söndags
morgonen, at göra oss en ny bat af bark; emedan vi icke
på annat sätt kunde komma utför an til Fort St. Frederic.
Vi kommo ock fram i lagom tid; emedan den ena af
karlarna, som fölgde oss och var var vägvisare, blef om
morgonen sjuk, at han ej härdat ut at vandra längre och
bära sina bördor. Hade han blifvit än mera sjuk, hade
vi mast ligga stilla: men när maten blifvit all, hade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
