Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tmellan Quebec och Lorette. 289
dig. Sådana voro nästan alle de gärdesgårdar jag denna
och de följande dagar i så stor myckenhet såg. Någon
enda var dock gjord mäst som våra så kallade fållkedjor
(se figuren pa dem 1 min Bohuslänska Resa p. 284) endast
at stolparna här voro stötte ned i jorden. Förenämde
Thuya sades vara af alla trän här på orten det aldrabästa
til sådana gärdesgårdar; emedan intet trä sa star mot
rötan 1 jorden som detta, hvilket på sadana ställen kan
härda ut en hel mans ålder.
Husen på landet voro både af sten och trä. De af
sten voro icke af tegel; ty här voro ännu inga tegelbruk
af värde; utan de hade merendels tagit därtil sådana ste-
nar, som funnits närmast 1 nägden, hvilka gemenligen
voro den svarta kalkskifvern. Då denne togs inuti fasta
bärget, var han ännu fast och god at mura med. Han
skifrade sig väl efter någon tid, men det hade dock intet
at betyda; ty han satt lika väl fast i väggen, och föll ej
sönder. I brist af denna betjente de sig af kalk- eller
sand- ja ock af gråstenar härtil. Väggarne på stenhusen
voro nog tjocke, gemenligen en aln, sällan eller aldrig
därunder. Pa kalk var tilgång mäst öfver alt. Men de
mäste hus voro ännu af trä, antingen hvitlimade och kalk-
slagne utanpa, eller icke. Ståckarne 1 väggen fältes i
hörnen af byggningen tilhopa utan utstående knutar, eller
som vid vålra träkyrkors hörn gemenligen vanligt är;
dock lämnades vid fogningen inga tänder eller hakar qvar,
at hålla stocken fast, det han ej måtte rasa eller vrängas
ut; utan en dymbling sattes lodrätt genom knuten, at
hålla honom stadig. Ingenstäds voro väggarne myssjade, .
fast måssa nog kunnat fås i skogen; utan ler var smetadt
i dess ställe i såten och springorna. Sällan var något hus
öfver en våning högt. Fönstren suto altid på inra sidan
1 väggen, och nästan aldrig på den yttra, om man ej hade
dubbla fönster. Rutorne voro fästade i trä med kitt, och
aldrig i bly. Här närmast staden brukades fönster af glas
mäst öfver alt; men längre bårt betjente de sig merendels
af papper i dess ställe. Vid fönsternas öpnande brukades
hakar, hvarpå de gingo, som hos oss. Gaålfven voro af
19
Pp:
3760
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
