Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Imellan Quebec och Lorette.
trä, somligstäds ock af bara ler. Mellantaket hvilade på
3 eller 4 stora tjocka sparrar, bestod af et, eller ock ibland
af 2 hvarf bräder på hvarandra, aldeles utan någon måssa,
näfver, mull eller annan fyllning därpå, så at den mästa
värman utan särdeles hinder gick sin väg bårt. I stugan
var antingen spis eller ugn at värma den med: eller ock
både spis och ugn tillika; spisarne bygde som våra små
vanlige hörn-spisar, sällan upmurade af tegel, utan af sådan
sten, som i nägden fans; och där den var idel kalksten,
hade de dock utsökt några gråstenar, dem de satt närmast
eldstaden. Ugnen var til skapnad en oblong, gjord antin-
gen hel och hållen af järn, ungefär 6 qvarter lång, eller
litet mindre, 3 eller 4 qvarter hög, och vid pass 3 qvarter
bred, hvilka järn-ugnar götos alla vid järnbruket i Trois
Rivieres; eller voro de af tegel eller sten, ej stort | större
än järn-ugnen, dock at botten ofvanpå dessa sten-ugnar
altid bestod af en järn-häll: bägge desse ugnar stältes ut
på gålfvet, från hvilka röken leddes genom en järn-tub
eller pipa til korssstenen på spisen. Om somrarna togos
de gemenligen bårt och sattes i förvar, på det så mycket
mera rwn kunde ärhållas i stugan. Ingen visste här hvad
spjäld var, hvarken vid spisar eller ugnar, utan all värman
gick fritt up genom korssstenen. Detta gick någorlunda
an i et nyss uptagit land, där ännu en ymnoghet skog
finnes; men efter några få år lära de blifva tvungne, at
glömma bårt Frankrikes eldstäder, och vara glade de få
spjäld, om de annars i et så kallt land, som Canada, vela
hafva någon sticka skog qvar. Yttre taken voro nästan
altid mycket brante och stupande, antingen Italienske,
eller ock med gafvelväggar; ty bägge brukades. De voro
gemenligen täckte med långa bräder, ej lagde som vanligt
är med ena ändan up mot kroppåsen, och med den andra
ned på takbandet, utan de lågo horizontaliter eller tvärt
öfver taket, så at den ena ändan vände sig til den ena
gafveln och den andra til den andra. Hvart bräde täkte
med nedra kanten eller brädden öfver det näst därunder
och nedanför liggande brädets öfra kant, på det rägn ej
skulle tränga sig igenom. Spåntak brukades ej; emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
