Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
fade under ett år, att Baloos ord gingo i fullbordan, och då
fick Mowgli erfara, att hela djungeln böjde sig under en lag.
Det började med att vinterregnen nästan alldeles uteblevo,
och Sahi Piggsvin berättade för Mowgli, när de möttes i ett
bambusnår, att de vilda jamsrötterna höllo på att torka bort.
Nu vet envar, att Sahi är löjligt granntyckt i valet av föda
och endast vill äta det allra bästa och mognaste. Där-
för skrattade Mowgli och sade:
2Vad angår det mig?»
>Inte så mycket 22», sade Sahi och rasslade morskt på
ett obehagligt sätt med sina piggar, »men längre fram få vi
väl se. Säg, Lille Bror, dyker du ännu ned i den djupa
fjällgölen nedanför Biklipporna?»
»Nej, det dumma vattnet håller på att alldeles gå sin
väg, och jag har inte lust att bryta nacken av mig:, sade
Mowgli, som var fullt och fast övertygad om, att han visste
lika mycket som fem andra av djungelfolket tillsammans.
>Se där något, som du förlorat. En liten spricka borde
väl släppa in något litet visdom>, sade Sahi och dök has-
tigt ned för att hindra Mowgli att rycka honom i nosborstet.
Mowgli gick och berättade Baloo, vad Sahi hade sagt.
Baloo såg mycket allvarlig ut och mumlade halvt för sig
själv:
>Om jag vore ensam, skulle jag byta om jaktmarker nu,
innan de andra kommit på samma tanke. Men ändå ...
jakt bland främlingar slutar med strid, och de skulle kunna
göra Människoungen illa. Vi få vänta och se, om molhva
blommar.»
Den våren blommade ej det av Baloo så högt skattade
mohvaträdet. De grönaktiga, gräddfärgade, vaxgula blom-
morna voro dödade av hettan, innan de fötts, och endast
några få, illaluktande kronblad föllo ned, när han, stående
på bakbenen, skakade trädet. Så kröp, tum för tum, den
omåttliga hettan in i djungelns hjärta och färgade den gul,
brun och slutligen svart. Grönskan på hålvägarnas sidor
brändes ihop till brutna trådar och hopslingrade band av
något dött oting; de dolda kärren sjönko ned och hårdnade,
behållande på sina kanter de sista, lättaste fotavtrycken,
som om dessa hade varit gjutna i järn; de saftlösa klängväx-
terna föllo ned från träden, vid vilka de hade klamrat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
