Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
fast, och dogo vid deras fötter; bamburören vissnade och
rasslade, när den heta vinden blåste, och mossan flagnade
och föll av klipporna djupt in i djungeln, till dess de voro
lika kala och lika heta som de i solglöden darrande blå
rullstenarna nere i flodbädden.
Fåglarna och apfolket drogo tidigt norrut det året, ty de
visste, vad som skulle komma ; hjortarna och vildsvinen bröto
långt ned på de förstörda byfälten och dogo därstundom
mitt för ögonen på människor, som voro för svaga att döda
dem. Chil Glada stannade kvar och blev fet, ty där fanns
gott om as, och kväll efter kväll bar hon bud till de vilda
djuren, som voro för svaga att söka sig till nya jaktmarker,
att solen höll på att döda djungeln på tre dagars fågelflykt
åt alla håll.
Mowgli, som aldrig hade vetat vad verklig svält ville säga,
fick nöja sig med förlegad, tre år gammal honung, som han
skrapat ut ur övergivna klippbikupor — honung, svart
som slånbär och mjölig av torkat socker. Han jagade
även efter larver, som borrat sig djupt in i trädens bark,
och rövade från getingarna deras nya avföda. Allt ville-
bråd i djungeln var nu intet annat än skinn och ben, och
Bagheera kunde döda tre gånger under en natt utan att ändå
bli mer än halvmätt. Men bristen på vatten var det värsta,
ty om än djungelfolket dricker sällan, måste det dricka myc-
ket åt gången.
Och hettan fortfor och fortfor och sög upp all fuktighet,
till dess slutligen Waingungas huvudfåra var den enda flod,
som förde en liten sipprande vattenbäck mellan sina döda
stränder; och när Hathi, den vilda elefanten, som lever
hundra år och mera, såg en lång, smal, blå klippås sticka
upp torr mitt i floden, förstod han, att det var Fredsklippan
han såg, och då lyfte han upp snabeln och ropade ut Vat-
tenfreden, såsom hans fader hade ropat ut den för femtio år
sedan. Hjorten, vildsvinet och buffeln! togo upp ropet
med hesa röster, och Chil Glada flög i stora kretsar vida
omkring och visslade och skrek ut budskapet.
Enligt Djungelns Lag är det belagt med dödsstraff att
döda vid dricksplatserna, sedan en gång Vattenfreden blivit
utropad. Skälet därtill är, att det är viktigare att dricka
än att äta. Litet vari djungeln kan hanka sig fram, även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
