Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
hans revben stodo ut som sprötena i en korg, och knö-
larna på hans knän och armbågar efter krypandet på alla
fyra gåvo hans skrumpna lemmar utseendet av kantiga gräs-
strån. Men ögat under den toviga pannluggen var kallt och
lugnt, ty Bagheera, hans rådgivare under denna bekym-
merfulla tid, hade rått honom att röra sig lugnt, jaga sakta
och aldrig under några förhållanden förlora sitt lynnes jäm-
vikt.
»Tiden är ond>, sade Svarte Pantern en glödhet afton,
z>men det går över, bara vi kunna leva till slutet. Är din
mage full, Människounge?»
>Nog har jag mat i magen, men jag har ingen nytta av
det. Tänk dig, Bagheera, om regnet har glömt bort oss och
aldrig kommer igen?»
»Prat. Vi skola se molhva åter i blom och alla de små
hjortkalvarna feta av färskt bete. Kom med till Freds-
klippan, så få vi höra nyheter. Sitt upp på min rygg,
Lille Bror.»
»Det är inte rätta tiden nu att bära bördor. Ännu kan
jag stå på mina egna ben, men — ja, inte äro vi några
gödda oxar, vi två.»
Bagheera lät blicken glida utefter sin ruggiga, dammiga
sida och viskade:
»I natt dödade jag en stut under oket. Så djupt har
jag nu sjunkit, att jag tror, att jag inte vågat ta språnget,
om han hade varit lös. Oau!»
Mowgli skrattade.
>Ja, vi äro ena väldiga jägare nu>, sade han. »Jag är
mycket tapper — i att äta mask.»
Och så följdes de åt genom den rasslande småskogen ned
till flodstranden och det spetsverk av skär och grund, som
löpte ut från den åt alla håll.
» Vattnet kan inte leva länge», sade Baloo, som slöt sig till
dem. >Se ditöver! Där se stigarna ut som människovägar.»
På den bortre strandens jämna slätt hade det styva djun-
gelgräset dött på rot och i döden förvandlats till mumier.
De av hjort och vildsvin upptrampade spåren, alla i rikt-
ning mot floden, hade randat den färglösa slätten med dam-
miga rännor genom det tio fot höga gräset, och tidigt som
det var, var varje lång gata full av djur, som skyndade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
