Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
om det är knappt om villebrådet; men vatten är vatten, och
när det endast finnes en källa för törstens stillande, måste
all jakt upphöra, när djungelfolket går dit för att släcka sin
törst. Under goda årstider, när det fanns gott om vatten,
fingo de, som kommo ned till Waingunga, eller vilket vatten-
drag som helst, för att dricka, sätta sina liv på spel, och faran
utgjorde en inte ringa del i det nattliga livets tjuskraft.
Att smyga sig ned så skickligt, att inte ett löv rörde sig;
att vada till knäna på grunden, där vattnets dån överröstar
alla buller bakifrån; att dricka med en blick bakåt över ena
skuldran, med varje muskel färdig att ta ett förtvivlat språng
i häftig skräck; att rulla omkring på den sandiga brädden
och så återvända med drypande och stinn mule till den be-
undrande hjorden, det var någonting, vari alla blankbehor-
nade unga bockar hade sin förtjusning just på grund av
att de visste, att i vilket ögonblick som helst Bagheera eller
Shere Khan kunde rusa på och slå ned dem. Men nu var
det slut med denna lek på liv och död, och djungelfolket
kom, utsvultet och trött, till den sinande floden — tiger,
björn, hjort, buffel och vildsvin tillsammans — drucko det
skämda vattnet och hängde där, alltför utmattade att gå sin
väg.
Hjorten och vildsvinet hade drivit omkring hela dagen,
sökande efter någonting bättre än torr bark och vissnade
löv. Bufflarna hade inte funnit någon göl att svalka sig i
och någon gröda att stjäla. Ormarna hade lämnat djungeln
och kommo ned till floden i hopp att kunna fånga en vilse-
kommen groda. De slogo sina ringlar kring våta stenar och
sökte inte ens hugga, när ett bökande svins tryne störde
dem. Flodsköldpaddorna hade för länge sedan dödats av
Bagheera, den skickligaste bland alla jägare, och fiskarna
hade begravit sig djupt i den spruckna gyttjan. Endast
Fredsklippan låg tvärs över grunden, lik en lång orm, och
de små trötta vågkrusningarna fräste, när de torkade mot
klippans heta sidor.
Det var dit Mowgli nattetid kom för att söka svalka och
sällskap. Den hungrigaste bland hans fiender skulle nu
knappast ha brytt sig om pojken. Hans nakna skinn kom
honom att se magrare och eländigare ut än någon annan i
djungeln. Hans hår hade blekts och linfärgats av solen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
