Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
i dag. Vi sprungo fram och tillbaka i kretsar under vilda
skutt och skrik och skakningar på huvudet. Då gav Tha be-
fallning åt träden, som hängde lågt, och åt djungelns slä-
pande klängväxter, att märka bockens dödare, på det han
måtte känna igen honom; och Tha sade: ’Vem skall nu
bliva djungelfolkets mästare?” Då hoppade gråapan, som
bor bland grenarna, fram och sade: ”Jag vill nu bliva
djungelns mästare.” Då skrattade Tha och sade: ’Ske
alltså” Och han gick bort i vredesmod.
» Barn, I kännen gråapan. Hon var densamma då som hon
är nu. Först tog hon på sig en förnumstig min, men så
började hon skrapa och klösa och hoppa upp och ned, och
när Tha kom tillbaka, fann han gråapan hängande från en
gren med huvudet nedåt och drivande gyckel med dem, som
stodo nedanför, och de gycklade tillbaka. Och så fanns det
ingen lag i djungeln, utan endast dåraktigt tal och oför-
nuftiga ord.
»Då sammankallade Tha oss och sade: ”Den förste av
edra mästare har fört döden in i djungeln, den andre skam-
men. Nu behöves en lag, en lag, som I icke vågen bryta.
I skolen nu lära känna Fruktan, och när I lärt känna honom,
skolen I finna, att han är eder mästare, och så följer det
övriga av sig självt.” Då sade vi av djungeln: "Vad är
Fruktan?” Och Tha sade: ”Söken tills I finnen! Så gingo
vi fram och tillbaka i djungeln för att söka efter Fruktan,
och snart kommo bufflarna . . .»>
»Buuh!> sade från bufflarnas sandbank Mysa, deras le-
dare.
»Ja, Mysa, det var bufflarna. De kommo tillbaka med
budskapet, att i en grotta i djungeln satt Fruktan, och att
han inte hade något hår och att han gick på bakbenen. Då
följde vi av djungeln hjorden, till dess vi kommo till den där
grottan, och Fruktan stod i dess mynning, och han var,
som bufflarna hade sagt, hårlös och han gick på sina bakben.
När han såg oss, ropade han, och hans röst uppfyllde oss
med den fruktan vi nu känna; och vi sprungo vår väg, tram-
pande och slitande varandra, ty vi voro rädda. Den nat-
ten, har man berättat mig, lågo vi av djungeln icke till-
sammans, såsom dittills hade varit brukligt, utan varje stam
drog bort för sig själv — svin med svin, hjort med hjort, horn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
