Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
torkade bädd, som endast fylles, när regn faller i höglandet,
till dess han en dag såg det stora Himalajas linje i fjärran.
Då smålog Purun Bhagat, ty han erinrade sig, att hans
mor var av Rajputisk braminbörd, från Kuluhållet — en
högfjällskvinna, ständigt hemsjuk av längtan efter snön —
och att minsta droppe höglandsblod till slut drar en männi-
ska tillbaka till den plats, dit hon hör.
»Däruppe>, sade Purun Bhagat, i det han vandrade rakt
emot Sewaliks lägre sluttningar, där kaktusarna stodo som
sjuarmade ljusstakar, >däruppe skall jag slå mig ned och
inhämta kunskaper.»
Och Himalajas svala vind svepte kring hans öron, när han
strövade uppför vägen, som leder till Simla.
Senaste gången han for den vägen, hade det varit med
stor ståt, med en skramlande kavallerieskort, för att avlägga
besök hos den artigaste och älskvärdaste av vicekonungar;
och de två hade samtalat under en hel timme om gemen-
samma vänner i London och om vad vanligt enkelt folk i
Indien verkligen tänkte om saker och ting. Denna gång
gjorde Purun Bhagat inga besök, utan, stödjande sig mot
den trädbeskuggade promenadvägens räcke, betraktade
han den härliga utsikten över slätten, som bredde ut sig
fyrtio mil därnere, till dess en infödd muhammedansk polis-
konstapel lät honom förstå, att han hindrade trafiken; och
Purun Bhagat böjde djupt sitt huvud för lagen, ty han kände
dess värde och sökte nu sin egen lag. "Därpå fortsatte han
och sov den natten i en övergiven koja i Chota Simla, som ser
ut som världens ända; men det var endast början av hans
resa. Han följde Himalaja-Tibet-vägen, denna lilla tiofots-
stig, som är sprängd i den fasta klippan eller stoltserande
går på timmerstockar över avgrunder på tusen fots djup,
än dykande ned i varma, fuktiga, instängda dalbottnar, än
klättrande över kala, endast med gräs beväxta klippsprång,
på vilka solen bränner som genom en brännspegel, än sling-
rande sig genom drypande, mörka skogar, där trädormbun-
karna kläda stammarna från topp till rot och fasanen lockar
på sin maka. Och han mötte tibetanska herdar med sina
hundar och fårhjordar, varje får bärande en liten säck med
borax på ryggen, och vandrande timmerhuggare och i kap-
por och filtar inhöljda lamapräster från Tibet, som kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
