Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
på pilgrimsfärd till Indien, och sändebud från små ensliga
höglandsstater, jagande fram ursinnigt på ringfläckliga och
skäckiga små ponnyer, eller en ryttartrupp med någon raja
ute på visit; eller också kunde det hända, att han under en
hel lång dag inte såg någonting annat än en svart björn, som
brummade och bökade nere i dalen. När han först gav sig ut
på sin vandring, ringde ännu i hans öron larmet i den värld
han hade lämnat, liksom dånet i en tunnel fortfar att ringa
i ens öron en liten stund efter det tåget har passerat; men
när han hade lagt Mutteeaneepasset bakom sig, var allt
detta förbi, och Purun Bhagat var ensam med sig själv,
vandrande, undrande och grubblande, med ögonen på mar-
ken och tankarna bland molnen.
En afton gick han över det högsta pass han dittills hade
mött — det hade varit två dagars klättrande — och kom
ut på en rad av snötoppar, som kringgärdade hela horison-
ten — berg från femton- till tjugutusen fots höjd, skenbart
så nära, att man kunde nå dem med ett stenkast, ehuru de
voro femtio eller sextio engelska mil avlägsna. Passet
kröntes av tät, mörk skog: deodarceder, valnöt, vildkörsbär,
vild oliver och vildpäron men mest deordarcedrar, som
äro Himlajas ceder; och i deodarernas skugga stod en hel-
gedom rest åt Kali — som är densamme som Durga, som
är densamme som Sitala, vilken understundom dyrkas mot
smittkopporna.
Purun Dass sopade stengolvet rent, smålog mot den gri-
nande statyen, gjorde sig en liten eldstad av lera längst
bak i helgedomen, bredde ut sin antilophud över en bädd
av friskt tallbarr, stack sin bairagi — den mässingskryc-
kade käppen — i armhålan och slog sig ned för att vila.
Omedelbart nedanför honom stupade den nakna bergväg-
gen femtonhundra fot ned i dalen, där en liten by av sten-
hus med tak av klappad jord stod tätt inpå stupet. Runt
omkring den lågo i terrasser små fält liksom lappförkläden
på bergens knän, och kor, som inte sågo större ut än skal-
baggar, betade mellan tröskplatsernas släta stenkretsar.
När ögat blickade över dalen, förvillades det beträffande
föremålens storlek och hade svårt att i början göra klart
för sig, att det, som på den motsatta bergsidan såg ut att
vara en låg buskskog, i verkligheten var en skog på hundra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
