Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
fotstallar. Purun Bhagat såg en örn segla fram över
den ofantliga dälden, men den stora fågeln krympte ihop
till en prick, innan han var halvvägs över. Några strimmor
av strömoln svävade upp och nedför dalen, fastnade på ett
klippsprång eller höjde sig och dogo bort, när de kommo i
jämnhöjd med passets topp. Och Purun Bhagat sade:
»Här skall jag finna frid.»
Nu betyda några hundra fot upp eller ned ingenting för
en bergsbo, och så snart byfolket såg röken från den öfver-
givna helgedomen, klättrade byprästen uppför bergväg-
gens avsatser för att hälsa främlingen välkommen.
När han mötte Purun Bhagats ögon — ögonen hos en man,
som varit van att blicka över tusenden — bugade han sig
till jorden, tog utan att säga ett ord tiggarskålen och åter-
vände till byn, där han sade:
> Äntligen ha vi då fått en helig man. Aldrig har jag
skådat hans like. Han är från slätterna — men ljus till
färgen — en braminernas bramin.»
Då sade byns alla husmödrar:
»Tror du, att han kommer att stanna hos oss?»
Och envar av dem gjorde sitt bästa att anrätta den mest
smakliga maträtt åt Bhagat. Bergföda är mycket enkel;
men med bovete och majs och ris och rödpeppar och litet
fisk från älven i den lilla dalen, honung från de skorstens-
pipor liknande bikuporna, som äro byggda i stenväggarna,
torkade aprikoser, gul ingefära och vild ingefära och mjölk-
kakor kan en from kvinna tillreda goda saker; och det var
en full skål, som prästen bar tillbaka till Bhagat. Skulle
han komma att stanna? frågade prästen. Önskade han
en chela — en lärjunge — för att tigga åt honom? Hade
han någon filt mot kölden? Smakade maten bra?
Purun Bhagat åt och tackade givaren. Han ämnade
stanna. Det var allt vad han ville veta, sade prästen. Om
tiggarskålen ställdes utanför helgedomen i den grop, som
bildades af de där två snodda rötterna, skulle Bhagat dag-
ligen erhålla föda; ty byn kände sig hedrad av att en sådan
man — han såg blygsamt upp i Bhagats ansikte — ville
stanna hos dem.
Den dagen såg slutet på Purun Bhagats vandringar. Han
hade kommit till den för honom bestämda platsen — tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
