Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
trummade som tusentals trummor, som han väcktes av att
någon ryckte i hans filt, och då han sträckte ut handen,
kände han en langurs lilla hand. >»Det är bättre här än i
träden», sade han sömnigt och vecklade ut en flik av fil-
ten; »tag den här och värm dig.> Apan tog hans hand och
drog hårt. »Är det då mat du vill ha?» sade Purun Bha-
gat. »Vänta litet, så skall jag göra i ordning en smula åt
dig.> Då han lade sig på knä för att kasta bränsle på el-
den, sprang languren gnällande till helgedomens dörr och
tillbaka igen och ryckte mannen i benen.
»Vad står på? Varför är du så orolig, Broder?» sade
Purun Bhagat, ty langurens ögon voro fulla av saker han
icke kunde berätta. >Såvida inte en av de dina råkat i
en fälla — och vem sätter väl ut fällor här? — vill jag
inte ut i det här vädret. 9Se där, Broder, även barasingan
kommer för att söka skydd.»
Hjortens horn smällde, då han gled in i helgedomen, smällde
mot Kalis grinande bildstod. Han sänkte hornen i rikt-
ning mot Purun Bhagat och stampade ängsligt, i det han
fnyste genom sina halvslutna näsborrar.
» Jaså, jaså!» sade Bhagat i likgiltig ton. >Är detta be-
talningen för natthärbärget?»
Men hjorten drev honom mot dörren, och när han det
gjort, hörde Burun Bhagat dånet från någonting, som öpp-
nade sig med en suck, och såg två av golvets stenhällar glida
från varandra, medan den klibbiga jorden under dem smac-
kade med läpparna.
>Nu förstår jag», sade Purun. >Intet klander drabbar
mina bröder för att de inte velat sitta vid elden i natt.
Fjället håller på att ramla. Och likväl — varför skulle jag
gå min väg?» — Hans blick föll på den tomma tiggarskålen
och hans ansiktsuttryck förändrades. — »De ha givit mig
god föda varje dag från... från det jag kom hit, och om
jag inte handlar snabbt, skall det i morgon inte finnas en
människa kvar i dalen. Sannerligen, jag måste gå och
varna dem därnere. Tillbaka, Broder! Låt mig komma
fram till elden.>
Barasingan vek ovilligt tillbaka, när Purun Bhagat
stack en fackla djupt i elden och vred om den, till dess den
riktigt fattat eld.
Andra Djungelboken. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
