Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Nu Flocken vår till lyan går,
att smälta horn och skinn.
Var Skogsbaron stämt ned sin ton,
beskedligt in i hålan går.
Nu stark och seg på Mänskans teg
går oxen för sin plog.
Nu gryningsglöd står hemsk och röd
på lur bak snår och skog.
Hallå, god vän! Gå hem igen!
I lågor gräset står.
Tyst! Lyss och hör! Bland bamburör
en varningsviskning går.
När natt dör bort, när syn blir kort,
med blick så skum och svag.
Från skyars hop hörs vildands rop:
Hell dagen — Mänskans dag!
Nu torr är dagg, som glänst i ragg
och glittrat på vart strå;
var göl, som först har släckt vår törst,
nu är en lergrop grå.
De spår, vi satt i Djungelns natt,
förrådda bli av Dag.
Hallå! Nu ropet går:
God sömn i skog och snår
åt dem, som hålla Djungelns Lag!
Men ingen översättning kan ge ett begrepp om sångens
verkan eller det gläfsande förakt, som de fyra slungade in i
varje ord, när de hörde träden knaka under männen, som
skyndsamt klättrade upp i grenarna, och då Buldeo bör-
jade haspla ur sig bevärjelser och trollformler. Därpå
lade de fyra sig ned att sova, ty liksom alla, som leva av
sina egna ansträngningar, voro de punktliga i sina vanor,
och ingen kan arbeta väl utan sömn.
Under tiden lade Mowgli mil på mil bakom sig, nio
mil på timmen, i full fart, förtjust att finna sig så flink
och färdig efter alla dessa stela månader bland människor.
Den enda tanken i hans huvud var att befria Messua och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
