Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
Här få de inte stanna. Jag har sett och känt lukten av
blod från den kvinna, som gav mig föda — kvinnan, som
de skulle ha dödat, om inte jag hade hindrat det. Endast
doften av nytt gräs på deras trösklar kan förtaga den luk-
ten. Den bränner i min mun. Släpp djungeln över dem,
Hathil»
> Åhå!» sade Hathi. »Så brände ärret efter pålen i min
hud, till dess vi fingo se deras byar dö i vårgrönskan. Nu
förstår jag. Ditt krig skall bli vårt krig. Vi skola släppa
in djungeln.»
Mowgli hade knappast tid att draga andan — han dar-
rade i hela kroppen av raseri och hat — förrän platsen,
där elefanterna hade stått, var tom, och Bagheera betrak-
tade honom förskräckt.
»Vid det Krossade Lås, som gjorde mig fri!» sade han till
slut. »Är du den nakna varelse, vars talan jag förde
hos Flocken, när du var liten. Du, Djungelns Herre, när
mina krafter börja försvinna, för då min talan — för Baloos
talan — för allas vår talan! Vi äro ungar inför dig! Kros-
sade kvistar under foten! Hjortkalvar, som förlorat sin
hind!»
Föreställningen om Bagheera såsom en stackars över-
given hjortkalv överväldigade Mowgli, och han skrattade
så att han kiknade och började skratta igen, till dess han
måste hoppa ned i ett kärr för att få ett slut på skrattet.
Där låg han och simmade runt och runt och dök in och ut
bland månglittret likt grodan, hans namne.
Vid det laget hade Hathi och hans tre söner spritt sig,
en åt varje väderstreck, och vandrade tysta nedåt dalen.
De fortsatte och fortsatte under två dagars marsch — det
vill säga sextio mil långt — genom djungeln; men varje
steg de togo och varje svängning av deras snablar följdes
och antecknades och omtalades av Mang Läderlapp och
Chil Glada och Apfolket och alla fåglarna. Därpå började
de beta och åto i lugn och ro under en vecka eller så. Hathi
och hans söner likna Kaa, Klipp-pyton. De fjäska aldrig
i onödan.
Vid slutet av denna tid spred sig ett rykte — ingen visste,
vem som hade satt det i gång — genom djungeln, att det
fanns bättre föda och vatten i den och den dalen. Vild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
