Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
över den nyvunna marken, och det grova gräset reste sig
som borst bakom vinrankorna.
De ogifta männen drogo först i väg och buro nyheten
vida omkring, att byn var dömd. Vem kunde kämpa,
sade de, mot djungeln eller djungelns gudar, när själva
by-glasögonsormen hade övergivit sitt hål under trä-
golvet kring fikonträdet? Och så minskades byns små
affärsförbindelser med yttervärlden, i samma mån som
de trampade stigarna över de öppna fälten blevo allt färre
och osynligare. Och Hathis och hans tre söners nattliga
trumpetande upphörde att störa dem; de hade ingenting
mera att göra där. Säden på marken och utsädet i marken
hade tagits. De yttre fälten började redan förlora sin
form, och det var på tid att man vädjade till engelsmännens
i Kanhiwara barmhärtighet.
På infödingarnas sätt förhalade de sin avresa från ena
dagen till den andra, till dess de första regnen överraskade
dem, de trasiga taken släppte in en flod, vattnet stod
flera tum djupt på betesmarkerna och allt grönt sköt upp
med fart efter den heta sommaren. Då vadade de i väg,
män, kvinnor och barn, i det bländande heta morgon-
regnet, men vände sig helt naturligt om för att kasta en
avskedsblick på sina hem.
När den sista förkrossade familjen tågade i rad ut ge-
nom byporten, hördes braket av fallande bjälkar och halm-
tak bakom murarna. De sågo en blank, ormlik svart
snabel höjas ett ögonblick och slänga omkring genomblöt
halm. Så försvann den, och det hördes ett nytt brak,
åtföljt av ett gällt skrik. Hathi höll på att plocka halm-
taken från hyddorna, alldeles som man plockar näckrosor,
och en återstudsande bjälke träffade honom och gjorde
honom illa. Det behövdes bara detta för att släppa hela
hans styrka lös, ty av alla varelser i djungeln är den vilda
elefanten, när han råkar i raseri, den mest hänsynslösa
ödeläggaren. Han sparkade bakut mot en lermur, som
gick i småsmulor för stöten och smälte till en gul mörja
i det forsande regnet. Därpå svängde han runt och skrek
och rasade genom de smala gatorna, vräkte omkull hus till
höger och vänster, splittrade de skröpliga dörrarna och
böjde upp takstolarna. Och bakom honom rasade hans
Andra Djungelboken. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
