Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
»Ja, som sagt, Flodens Avund>, upprepade schakalen,
i det han höjde rösten. >Jag tvivlar ingalunda på, att
även han kommit underfund med, att sedan bron bygg-
des, har tillgången på god föda blivit sämre. Men å andra
sidan, fastän jag inte för allt i världen skulle vilja säga det
i hans ädla ansikte, är han dock så vis och dygdig, att jag
tyvärr inte kan...»
> När schakalen säger, att han är grå, hur svart måste inte
då schakalen vara!> mumlade Adjutanten, som inte kunde
se, vad som var i antågande.
Det förnams ett sakta gnisslande ljud, liksom då en båt
skrapar mot ett grund. Schakalen snodde hastigt runt
och stod med nosen vänd (det är alltid bäst att vända till
nosen) åt den varelse, om vilken han nyss hade talat.
Det var en tjugufyra fot lång krokodil, beklädd med något
som såg ut som en tredubbelnitad ångpannsplåt, naglad och
kölad och toppad. Det var den trubbnosiga Krokodilen
av Krokodil-Trapporna, äldre än någon människa i byn,
han som givit byn dess namn; vadställets onda ande,
innan järnvägsbron kom — på en gång mördare, människo-
ätare och lokal fetisch. Han låg med hakan på grundet,
hållande sig på sin plats med en nästan osynlig svängning
på stjärten, och schakalen visste alltför väl, att ett enda
slag av den där stjärten kunde föra krokodilen upp på
stranden med ett lokomotivs fart.
» Vilket lyckobådande möte, du, de Fattiges Beskyddare!»
lismade han, i det han drog sig litet tillbaka vid varje ord.
>En ljuvlig röst hördes, och vi kommo ledda av hoppet om
en angenäm konversation. Min gränslösa förmätenhet
kom mig under väntan här att tala om dig. Det är mitt
hopp, att ingenting hördes.»
Nu hade schakalen just talat för att bli hörd av lyssnaren,
ty han visste, att smicker var det bästa sättet att få någon-
ting att äta, och krokodilen visste, att schakalen hade talat
till det ändamålet, och schakalen visste, att krokodilen visste
det, och krokodilen visste, att schakalen visste, att krokodi-
len visste det, och så voro de belåtna bägge två.
Det gamla odjuret kravlade och flåsade och stönade sig
uppför stranden och mumlade därvid: >Respekt för den
gamle och svageb Och under hela tiden brunno de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
