Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ögonen som kol under de tunga, hornaktiga ögonlocken på
toppen av det trekantiga huvudet, medan odjuret sköt fram
sin uppblåsta, tunnlika kropp på sina kryckformiga ben.
Därpå slog krokodilen sig ned, och hur van schakalen än
var vid hans sätt, kunde han inte låta bli att för hundrade
gången rycka till förskräckt, när han såg, hur fullkomligt
krokodilen efterliknade en stock, som hade drivit upp på
sandbanken. Han hade till och med besvärat sig med att
lägga sig precis i den vinkel, som en naturligt strandad stock
måste bilda mot vattnet, och därvid beräknat strömmens
hastighet för årstiden, tiden på dagen och stället. Allt
detta berodde naturligtvis blott på vana, ty krokodilen
hade kommit i land endast för sitt nöjes skull; men en kro-
kodil är aldrig fullt mätt, och om schakalen hade låtit lura
sig av likheten, skulle han inte ha fått leva för att filosofera
över den.
»Jag hörde ingenting, mitt barn», sade krokodilen, i det
han slöt ena ögat. >Jag hade vatten i öronen, och så var
jag också svag av hunger. Sedan järnvägsbron byggdes,
har mitt folk i min by upphört att älska mig, och detta har
krossat mitt hjärta.»
> Åh, de borde blygas!> sade schakalen. Och så till på
köpet ett så ädelt hjärta! Men alla människor äro sig lika
i mitt tycke.»
» Ånej, det är nog stor skillnad på dem>, svarade kroko-
dilen saktmodigt. >Somliga äro magra som båtshakar,
andra åter äro feta som unga scha ... — hundar. Aldrig
skulle jag utan orsak vilja smäda dem. De äro av alla
slag, men långa år ha visat mig, att tagna i klump äro de
mycket goda. Män, kvinnor och barn — jag finner intet
klandervärt hos dem. Och kom ihåg, barn, att den, som
bannar världen, han skall ock av världen bannad varda.>
»Smicker är värre än en tom bleckburk i magen. Men
vad vi nu hört, är visdom>, sade Adjutanten och satte ned
ena foten.
>Betänk dock deras otacksamhet mot en så utmärkt
herre>, började schakalen inställsamt.
»Nånå, inte precis otacksamhet!» sade krokodilen.
»De tänka inte på andra, det är allt. Men jag har lagt
märke till, där jag legat på min plats nedanför vadet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
