Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
trapporna från den nya bron äro grymt besvärliga att
klättra i, både för gammalt folk och unga barn. De gamla,
det är sant, äro ju inte mycket värda, men jag är ledsen —
ja, verkligt ledsen — vad de små feta barnen beträffar. Nå,
jag tänker, att när snart nog bron inte längre äger nyhetens
behag, få vi nog se mitt folks nakna bruna ben plaska ge-
nom vadet liksom förut. Då skall den gamla krokodilen
åter bli ärad.»
>Men jag såg alldeles säkert kransar av ringblommor flyta
bort från kanten av Trapporna senast i middags»>, sade
Adjutanten.
Ringblomkransar äro över hela Indien ett tecken på
vördnad.
»Misstag — misstag! Det var karamellförsäljarens hustru.
Hennes synförmåga blir för varje år allt klenare och hon
kan inte skilja en stock från mig — Krokodilen av Trap-
porna! Jag märkte misstaget, när hon kastade blom-
kransen, ty jag låg då vid själva foten av Trapporna, och
hade hon tagit ett steg till, skulle jag ha visat henne den
lilla skillnaden. Men hon menade väl, och man måste fästa
avseende vid offrets goda mening.»
»Vad gagn har man väl av ringblomkransar, när man
ligger på sophögen?» sade schakalen, som jagade lop-
por, men samtidigt höll ett vaksamt öga på de Fattiges
Beskyddare.
»Sant nog, men ännu har man inte börjat samla på den
sophögen, som skall bära mig. Fem gånger har jag sett
floden sjunka tillbaka och skapa nytt lahd vid foten av
gatan. Fem gånger har jag sett byn byggas upp på nytt
på sandbankarna, och jag skall se den byggas fem gånger
ännu. Jag är inte någon trolös, fiskjagande snabelkrokodil,
jag, som håller till vid Kasi i dag, vid Prayag i morgon, som
ordspråket säger, utan en trogen och uthållig väktare vid
vadet. Det är inte för ingenting, barn, som byn bär
mitt namn, och ’trogen vakt får sin lön’, som ordspråket
säger.»
> Jag har vaktat länge — mycket länge — nära nog hela
mitt liv, och min belöning har blivit hugg och bett sade
schakalen.
>Ha Ha hab gapskrattade Adjutanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
