Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Augustifödd schakalen såg
septemberregn i dalen.
”Nej, slik en häftig störtflod knappt
jag minnes” — skrek schakalen.
Adjutantstorken har en högst obehaglig egenhet. Rätt
som det är, får han häftiga attacker av nervös oro eller kramp
i benen, och ehuru han är värdigare i sitt sätt än någon av
storksläktet, som dock allesammans äro ofantligt respek-
tabla, bryter han ut i vilda stelbenta krigsdanser, under det
han halvt lyfter vingarna och knixar med sin flintskalle
upp och ned; av skäl, som han bäst själv känner, ackompan-
jerar han alltid sina värsta attacker med sina elakartade
infall. Vid sista ordet av sin sång intog han sin givakt-
ställning igen, tio gånger »adjutantare» än förut.
Schakalen kände sig träffad, ehuru han var fulla tre sä-
songer gammal; men man kan inte visa sig förargad över en
förolämpning av en person med en tre fot lång näbb och med
kraft att driva in den som ett kastspjut. Adjutanten är en
ökänd pultron, men schakalen är en ännu värre.
>Man måste leva, innan man kan lära», sade krokodilen;
»men detta måste du komma ihåg: Små schakaler är det
gott om, men en sådan krokodil som jag är en sällsynthet.
Jag är inte stolt över det, ty högmod går före fall; men
märk väl, det är Ödet, och mot Ödet kan ingen strida, han
må nu simma eller gå eller springa. Jag är mycket nöjd med
Ödet. Med litet tur, ett skarpt öga och vanan att bedöma,
om en vik eller en bukt har ett utlopp, innan man ger sig
uppför den, kan man uträtta en hel del.»
»En gång hörde jag, att även de Fattiges Beskyddare
misstog sig», sade schakalen giftigt.
» Sant, men där hjälpte mig mitt Öde. Det var innan jag
blivit fullväxt — före den första hungersnöden av de fyra
senaste (vid Gungast Högra och Vänstra strand, hur fulla
brukade inte floderna vara på den tiden!) Nåväl, jag var
ung och tanklös, och när floden kom, vem var mera belåten
än jag! Litet roar barn! Byn stod djupt under vatten,
och jag simmade över trapporna och kom långt in i landet,
+x Ganges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
