Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
en liten eld — åh, hur väl känner jag inte den elden! —
och de dricka tobak och de nicka med huvudena framåt
i en ring eller åt sidan mot den döde på stranden. De
säga, att den engelska lagen bjuder på ett rep för den här
saken och att en sådan mans familj blir utskämd, därför
att en sådan man måste bli hängd på fängelsets stora gård.
Så säga den dödes vänner: Må han bli hängd! och så
måste man avhandla saken igen från början — en, två,
tjugu gånger under den långa natten. Så säger slutligen
en av dem: ”Striden var en ärlig strid. Låtom oss taga
blodspenningar, litet mera än dråparen bjudit, och så
låtsa vi inte vidare om saken.” Därpå börja de pruta på
blodspenningarna, ty den döde var en stark man, som
lämnat efter sig många söner. Men före amratvela (solupp-
gången) bränna de den döde en smula, såsom brukligt är,
och så kommer den döde till mig, och han säger ingenting
därom. Jaha, mina barn, krokodilen vet — krokodilen
vet — och mina malvadjater äro ett bra folk.»
»>De äro för småaktiga, för snåla för min kräva», kraxade
Adjutanten. »De ödsla inte med polityren på kohornen,
som ordspråket säger, och vem kan plocka ax, där en
malvadjat skördat?»
» Åh, jag... plockar... dem>», sade krokodilen.
»Men i Kalkutta i södern», fortfor Adjutanten, »kastade
man i den gamla goda tiden ut allting på gatorna, och vi
plockade och valde. Det var en läcker tid. Men nu hålla
de sina gator lika rena som skalet på ett ägg, och mitt
folk flyr sin väg. Renlighet är nog bra, men att hålla på
och damma och sopa och spola sju gånger om dagen kan
tråka ut själva gudarna.»
»En schakal nerifrån landet, som själv hade hört det
av en broder, berättade mig en gång, att i Kalkutta i
söder voro alla schakaler feta som uttrar i regntiden>,
sade schakalen, vars mun vattnades vid blotta tanken
därpå.
> Åh, men vitansiktena äro där — engelsmännen — och
de ha hundar med sig någonstans uppifrån floden — stora,
feta hundar — för att hålla de där schakalerna vid lagom
hull>, sade Adjutanten.
>De äro således lika hårdhjärtade som folket här? Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
