Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
>Något nytt villebråd? Var jakten givande?» frågade
Mowgli och vände sig hastigt på sidan.
»Det var inte något villebråd, och det skulle ha brutit
av alla mina tänder, om jag försökt sluka det; men Vita
Hatten sade, att en människa — han talade som en
som kände till det där släktet — skulle ge sitt hjärteblod
bara för att få se de där sakerna.»
»Vi ska gå dit och se>, sade Mowgli. >»Jag erinrar mig
nu, att jag en gång varit människa.»
>Sakta — sakta. Det var brådskan, som dödade Gula
Ormen, när han ville äta upp solen. Vi talades vid, vi
två, under jorden, och jag talade om dig, i det jag kallade
dig människa. Och Vita Hatten (han är visst lika gammal
som djungeln) sade: ”Det var länge sedan jag såg en män-
niska. Må han komma hit, och han skall få se alla dessa
ting, som skattas så högt, att många människor gärna
skulle offra livet för den minsta bland dem.’»
»Det måste vara nytt villebråd. Och likväl brukar inte
Gift-Folket underrätta oss om, när villebråd finns i när-
heten. Det är ett ovänligt folk.»
»Det är iate något villebråd. Det är... det är... jag
kan inte säga, vad det är.»
>Låtom oss gå dit. Jag har aldrig sett en Vit Hatt,
och jag vill gärna se det andra också. Dödade han det?»
»Det var idel döda ting. Han påstår, att han är satt
till vaktare över dem alla.»
> Åh! På samma sätt som vargen över födan han dragit
hem till sin håla. Låtom oss gå.»
Mowgli simmade till stranden, rullade sig i gräset för
att bli torr, och så började de två sin färd till Kalla Hå-
lorna, den övergivna staden, om vilken ni torde ha hört
ett och annat. Mowgli var numera inte det minsta rädd
för Apfolket, men Apfolket hyste den livligaste förskräc-
kelse för Mowgli. Emellertid strövade deras stammar
omkring i djungeln, och därför stodo Kalla Hålorna tomma
och tysta i månljuset. Kaa visade vägen till ruinerna
efter drottningens paviljong, som stod på terrassen, gled
över buskarna och dykte ned för den halvt instörtade
trappan, som från mitten av paviljongen ledde ned i jor-
den. Mowgli gav Ormlösen: >Vi äro av samma blod, I
Andra Djungelboken. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
