Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
käken. De lågo svarta och förtvinade mot gommen. Vita
Kobran hade överlevat sitt gift, som en orm gör.
>Thuu: (Du är som en multnad trädstubbe), sade Mowgli,
och i det han gav Kaa en vink att draga sig undan, drog han
ankusen ur såret och återgav Vita Kobran friheten.
»Konungens skatt behöver en ny vaktare»>, sade han med
djupt allvar. »Thuu, du har skött din sak illa. Spring nu
och lek, Thuul!»
»Jag blyges. Döda mig!» väste Vita Kobran.
>» Här har redan talats för mycket om att döda. Viämna
gå nu. Jag tar med mig den taggspetsiga tingesten, Thuu,
ty jag har tävlat om den och besegrat dig.»
»Se då till, att tingesten inte dödar dig till slut. Det är
Döden! Kom ihåg, det är döden! Det finnes i den där
mera än som behöves för att döda människorna i hela
min stad. Du kommer ej länge att bära den, Djungel-
Människa, ej heller han, som tager den ifrån dig. De skola
döda och döda och döda för dess skull. Min kraft är för-
torkad, men ankusen skall fullfölja mitt verk. Det är döden!
Det är döden! Det är döden!»
Mowgli kröp ut genom hålet igen, och det sista han såg,
var Vita Kobran, som ursinnigt högg med sina ofarliga
gifttänder efter de på marken liggande gudarnas slöa guld-
ansikten, under det han väste: »Det är döden!»
De voro glada att ännu en gång få komma upp i dags-
ljuset, och när de åter voro i sin egen djungel och Mowgli
lät ankusen glittra i morgonljuset, var han nästan lika be-
låten, som om han hade funnit en knippa för honom nya
blommor att sticka i håret.
>Den här glänser ännu mera än Bagheeras ögon>, sade han
förtjust, i det han lät rubinen snurra. >Jag skall visa den
för honom. Men vad kunde Thuu mena med sitt tal om
döden?»
>Det kan jag inte säga. Jag är ledsen ända ut i stjärt-
spetsen över att du inte lät honom smaka din kniv. Det
kommer alltid något ont från Kalla Hålorna — över mar-
ken och under den. Men nu är jag hungrig. Jagar du med
mig denna morgon?»
»Nej; Bagheera måste se den här. God jakt!»
Mowgli dansade i väg, svängande sin stora ankus, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
