Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
»Här finnes endast ett Mästareord. Och det är mitt!»
Kaa flög fram med gnistrande ögon.
»Vem bad mig föra hit Människan?» väste han.
> Jag helt visst», läspade den gamla Kobran? >Det var
länge sedan jag såg människan, och denna Människa talar
med vår tunga.»
»Men det var inte tal om att döda. Hur skulle jag kunna
gå till Djungeln och berätta, att jag fört honom till döden?»
sade Kaa.
» Jag talar inte om att döda, förrän tiden är inne. Och
vad ditt gående eller icke gående beträffar, så har du hålet
i muren. Fred nu, din feta apdödare! Jag behöver bara
vidröra din nacke, och djungeln skall ej vidare få se dig.
Aldrig kom Människa hit för att återvända med bibehål-
len andedräkt under sina revben. Jag är skattvaktaren i
Konungens Stad!»
>Men, du din vita mask i mörkret, jag har ju sagt dig, att
här varken finnes konung eller stad! Djungeln, intet annat
än djungeln ligger runt omkring oss!> skrek Kaa.
»Skatten finnes här ännu. Men den här saken skola vi
lätt ordna. Vänta bara en stund, Kaa av Klipporna, och
se på hur pojken springer. Det finnes plats här för en mun-
ter lek. Livet är ljuvt. Spring en stund och lek, pojke!»
Mowgli lade lugnt sin hand på Kaas huvud.
»Den vite har hittills endast haft att göra med människor
ur Människo-Flocken. Han känner inte, vad jag går för:,
viskade han. >Han har önskat en jakt, må han få den!»
Mowgli hade stått med ankusspetsen vänd nedåt. Nu
slungade han den snabbt, och den föll tvärvis ned strax
bakom den stora ormens huva och naglade fast honom vid
golvet. Blixtsnabbt låg Kaa med hela sin tyngd på den
sig i smärta vridande kroppen och gjorde den maktlös från
huva till stjärt. De röda ögonen brunno, och med de sex
tum av huvudet, som voro fria, slog kobran ursinnigt, till
höger och vänster.
»Döda!]» sade Kaa, när Mowglis hand grep om kniven.
»Nej,> sade han och drog kniven ur slidan. »>»Jag kom-
mer aldrig mera att döda utom för föda. Men se här, Kaa!»
Han grep ormen bakom huvan, bände upp munnen med
knivbladet och blottade de förfärliga gifttänderna i över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
