Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
och blodsoppa. Han hade sedan dagbräckningen varit
ute vid sälhålan över tio kilometer därifrån och hade kom-
mit hem med tre stora sälar. Halvvägs ute i den långa,
låga snögången eller tunneln, som ledde till husets inre
dörr, kunde man höra gläfsande och skällande, då de efter
dagens arbete lössläppta hundarna i hans slädspann kiva-
des om den varmaste platsen.
När gläfsandet blev för högljutt, rullade Kotuko sävligt
ned från sovbänken och tog upp en piska med ett aderton
tum långt skaft av elastiskt valfiskben och en tjugufem
fot lång snärt av hårt flätat läder. Han dök in i tunneln,
där det lät som om alla hundarna skulle äta upp honom livs
levande; men det var endast deras sedvanliga bordsbön
före måltiden. När han kravlade sig ut genom den andra
ändan, följde honom med ögonen ett halvt dussin lurviga
huvuden, där han gick fram till ett slags galge av val-
käkben, i vilken hundmaten hängde. Med ett bredspet-
sigt spjut styckade han det frusna köttet i stora bitar
och väntade med piskan i ena handen och maten i den
andra. Djuren ropades vid namn — de svagaste först —
och ve den hund, som rörde på sig innan hans tur kom,
ty den avsmalnande pisktampen sköt då fram som en snär-
tande blixt och ryckte bort en tum hår och hud. Djuren
endast morrade, nappade åt sig sin bit med fara att sätta
den i halsen och rusade därpå tillbaka till gången, medan
gossen stod därute i snön under det lågande norrskenet
och skipade rättvisa. Den siste, som fick sin matportion,
var den store, svarte spannledaren, som höll ordning, när
hundarna voro i seldonen, och åt honom gav Kotuko
dubbel ranson och en extra pisksmäll.
»Så därb sade Kotuko, i det han virade upp snärten.
>Därinne över lampan har jag också en liten en, som kom-
mer att tjuta mycket i sin dag. Sarpok! Gå in!»
Han kravlade sig tillbaka över de hopskockade hun-
darna, slog den torra snön av sina pälskläder med den
valbenskäpp, som Amoraq till detta ändamål hade stå-
ende vid dörren, gav några slag åt det skinnbeklädda
innertaket för att få bort de istappar, som möjligen fallit
ned från snökupolen däröver, och kröp ihop på bänken.
Hundarna i gången snarkade och gnällde i sömnen, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
