Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
På vintern brukade Kadlu följa sälarna till kanten av
landisen och harpunera dem, när de kommo upp för att
andas i sina lufthål. Sälen måste ha öppet havsvatten för
att leva och fånga fisk uti, och isen kunde ibland sträcka
sig utan en öppning över tio kilometer från närmaste land.
På våren drogo sig han och hans folk tillbaka från den
upptinande isen till det klippiga inlandet, där de satte
upp tält av pälsverk och snärjde sjöfågel eller jagade med
spjut unga sälar, som gassade sig på stränderna. Senare
brukade de draga söderut till Baffins Land, för att jaga
renar och för att hämta sitt årsförråd av lax från det inre
landets hundratals strömmar och sjöar, och återvände
mot norr i september eller oktober för myskoxjakten och
den regelbundna vintersälfångsten.
Dessa resor företogos med hundslädar, trettio till femtio
kilometer om dagen, eller också någon gång utefter kusten
i stora zkvinnobåtar» av hudar, och då lågo hundarna
och barnen vid roddarnas fötter och kvinnorna sjöngo
visor, medan båtarna gledo från udde till udde över det
glittrande, kalla vattnet.
All-lyx, som Tununirmiut kände till, kom från södern:
drivved till slädmedar, stångjärn till harpunspetsar, stål-
knivar, bleckkärl, i vilka man kokade mat vida bättre
än i de gamla stengrytorna, flinta och stål och till och
med tändstickor, brokiga band till kvinnornas hår, små
gottköpsspeglar och rött kläde till kantning av de finare
renhudsdräkterna. Kadlu sålde narvalens praktfulla grädd-
färgade, vridna betar och myskoxens tänder (dessa äro
lika dyrbara som pärlor) till sydinuiterna, och dessa i sin
tur drevo.handel med valfångarna och missionsstationerna
vid Exeter och Cumberlandsunden; och så fortgick kedjan,
till dess en kittel, som en skeppskock hade kommit över
i en basar på Bhendykusten, kunde sluta sina dagar över
en tranlampa någonstädes på den kalla sidan om Polcirkeln.
Kadlu, som var en duktig jägare, var rik på järnhar-
puner, snöknivar, fågelspjut och alla andra saker, som göra
livet lätt däruppe i den stora kölden, och han var huvud-
man för sin stam eller som de sade: >mannen, som vet
allt på grund av erfarenhet. Detta gav honom ingen
annan myndighet, än att han emellanåt kunde råda sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
