Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
pitun, den grova remmen i fören av släden. Så satte span-
net i väg, och valpen kände den tunga, tio fot långa kälken
rusa över ryggen på sig och släpa honom på snön, medan
Kotuko skrattade, så att tårarna runno utför kinderna.
Så följde dag på dag, då den grymma pisksnärten ven som
vinden över isen, då alla hans kamrater beto honom,
därför att han inte förstod att utföra sin del av arbetet,
och då seldonet skavde honom och han inte längre fick
sova bredvid Kotuko, utan måste nöja sig med den kallaste
platsen i genomgången.
Även pojken inhämtade körkonsten nästan lika fort
som hunden, fastän det är förtvivlat svårt att sköta en
hundsläde. Varje djur är förspänt — de svagaste närmast
körsvennen — med sin egen dragrem, som löper mellan
hundens framben till huvudremmen, vid vilken den är
fäst med ett slags knapp och ögla. Med en vridning på
handleden kan öglan lösas och på samma gång hunden
frånspännas. Detta är alldeles nödvändigt, alldenstund
unga hundar ofta få dragremmen mellan bakbenen, där
den lått skär sig in till benpipan. Och ofta vilja de under
språnget hälsa på sina vänner och hoppa då fram och till-
baka över dragremmarna. Så börja de att slåss, och re-
sultatet blir mera hoptrasslat än en våt fiskrev morgonen
efter. En hel del besvärligheter kunna undvikas genom
ett förståndigt bruk av piskan. Varje inuitpojke skryter
med att vara en mästare i långklatschar; men en sak är
att träffa ett mål på marken, en annan sak att luta sig
framåt och klatscha till en skolkande hund strax bakom
skulderbladen, allt under det att släden rusar framåt i
full fart. Om man ropar namnet på en hund, som gjort en
visit», och olyckligtvis snärtar till en annan, ryka dessa
två genast ihop och stanna alla de andra. Om man färdas
med en kamrat och börjar tala eller på ensam hand ger
sig till att sjunga, göra hundarna halt, vända sig om och
sätta sig ned för att höra vad man har att säga.
Ett par gånger hände det, att hundarna sprungo ifrån
Kotuko, därför att han hade glömt att spärra släden, när
han stannade; och han slet av många pisktampar och för-
störde åtskilliga dragremmar, innan man kunde anförtro
"honom ett fullt åttaspann och den lätta släden. Men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
