Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
castersundet, förde mil efter mil med sig vad man kallar
packis — skrovliga isflak, som icke ha frusit samman till
fält; och denna packis bombarderade isfältet, på samma
gång som det försvagades och underminerades av det
stormupprörda havets dyningar och hävningar. Vad
Kotuko och flickan hade lyssnat till, var det svaga ekot
av denna kamp femtio till sextio kilomter därifrån, och
den skvallrande lilla stickan skälvde vid skakningen.
Nu är det så, som inuiterna säga, att när isen en gång
vaknar efter sin långa vintersömn, så vet ingen, vad som
kan hända, ty solida isfält byta skepnad nästan lika hastigt
som ett moln. Stormen var tydligen en vårstorm, som
hade blivit utsänd för tidigt, och allting var nu möjligt.
Likväl kände sig de två lyckligare än förut. Om isfältet
bröte upp, skulle det bli slut på deras väntan och kval.
Andar, rån och trolltyg drevo omkring på den bråkande
isen, och kanske skulle de komma att vandra in i Sednas
rike, sida vid sida med alla slags besynnerliga ting, ännu
påverkade av den häftiga sinnesrörelsen. När de lämnade
hyddan efter stormen, tilltog alltjämt dånet vid hori-
sonten, och den sega isen stönade och väsnades runt om-
kring dem.
>Det är där ännu!» sade Kotuko.
På toppen av en iskulle satt eller låg nedhukad den
åttafotade varelse, som de hade sett tre dagar förut —
och den tjöt rysligt.
»Låtom oss gå dit. Den kanske känner någon väg,
som inte leder till Sedna», sade flickan; men hon raglade
av mattighet, när hon fattade i dragremmen.
Den där varelsen satte sig tungt och ovigt i gång över
isåsarna, hållande stadig kurs västerut och mot land,
och de följde, medan det växande dånet vid randen av
isfältet rullade allt närmare och närmare. Isfältets kant
var splittrad och sprucken åt alla håll på flera tusen
meter inåt land, och stora flak av tio fot tjock is, från
några kvadratmeter till tio hektar i ytinnehåll, stötte och
dykte ned och svallade mot varandra och mot det ännu
obrutna isfältet, när den svåra sjöhävningen grep och ska-
kade och sprutade högt bland dem. Denna murbräcke-is
var så att säga den första armé, som havet kastade fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
