Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
mot isfältet. Det oavbrutna brakandet och gnisslandet
av dessa block nästan dränkte det rivande och slitande
ljudet av packisytorna, som drevos kraftigt in under is-
fältet, liksom när kort behändigt smusslas under bord-
duken. Där vattnet var jämförelsevis grunt, skulle dessa
tunna isflak komma att hopas det ena på det andra, tills
det understa rörde vid dybottnen på femtio! fots djup
och det grumliga havet bankade och bultade bakom den
gyttjiga isen, till dess det växande trycket drev allt framåt
igen.
Som en tillökning till isfältet och packisen drevo stor-
men och strömmarna ned sannskyldiga klippor, seglande
isberg, bortförda från Grönlandshållet eller från norra
kusten av <Melvilleviken. De kommo stampande helt
högtidligt, med "vågorna brytande sig i vitt skum runt
omkring dem, och höllo kurs på isfältet, liksom en gammal-
dags flotta under fulla segel. Men ett isberg, som syntes
mäktigt att bära en värld utan att gå i sank, tumlade
över ända och vältrade sig i ett skum av fradga och smuts
och kringflytande fruset stänk, medan ett vida mindre
och lägre revs upp och red in i det flacka isfältet, slungande
massor av isflagor åt båda sidorna och skärande ett spår
på ett par tusen meter, innan det stannade. Andra föllo
som svärd, skärande upp en kanal med skrovliga kanter,
andra splittrades i en skur av block, vägande vartdera
många tiotal ton, ännu andra reste sig mäktigt ur vattnet,
när de strandade, vredo sig liksom i kval och föllo tungt
på sidan, medan havet piskade deras skuldror.
Detta trampande och trängande och bändande och spän-
nande och välvande av is i alla möjliga former försiggick
så långt ögat kunde nå utefter den norra kanten av is-
fältet. Från den punkt, där Kotuko och flickan befunno
sig, tedde sig förvirringen endast som en oroligt skval-
pande och krypande rörelse vid horisonten; men den ryckte
dem närmare för varje ögonblick, och långt bort mot land
kunde de höra ett dovt dånande, liksom artilleridunder
genom en dimma. Detta dån vittnade om, att isfältet
pressades mot Bylotsöns järnklippor, mot landet söderut,
bakom dem.
»Detta har aldrig förekommit förut», sade Kotuko och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
