Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
sig mellan de flytande isblocken, så stark var kölden; men
vid horisonten låg ett brett rött skimmer, och det var
ljuset från den sjunkna solen. Det var snarare som om
man hört henne gäspa i sömnen än sett henne stiga upp,
och glansen varade endast några få minuter; men det
betecknade likväl vändpunkten av året. Ingenting, det
kände de, kunde göra ändring däri.
Kotuko fann hundarna utanför slåss över en nydödad
säl, som hade följt fisken, vilken alltid drives på villospår
av stormen. Det var den första av tjugu eller trettio sälar,
som landade på ön under dagens lopp, och till dess sjön
frusit hårt till, syntes hundratals pigga, svarta huvuden
lekande i det grunda öppna vattnet och flytande omkring
med de drivande isstyckena.
Det var gott att åter få äta sällever, att till brädden fylla
lamporna med späck och se lågan flamma tre fot högt i
luften; men så snart den nya havsisen bar, lastade Kotuko
och flickan handsläden och läto de två hundarna draga
som de aldrig hade dragit förr i sitt liv; ty de voro oroliga
för vad som kunde ha hänt hemma i byn. Vädret var
lika obarmhärtigt som förut, men det är lättare att draga
en släde lastad med god föda, än att gå på jakt med hung-
rande mage. De lämnade kvar tjugufem sälkroppar be-
gravna i isen på stranden och fullfärdiga att användas,
samt skyndade därpå hem till de sina. Hundarna visade
dem vägen, så snart som Kotuko hade förklarat, vad som
begärdes av dem, och ehuru där inte fanns något land-
märke, gåvo de två dagar därefter skall utanför Kadlus
by. Endast tre hundar svarade dem; de andra hade blivit
uppätna, och hyddorna lågo i nästan fullkomligt mörker.
Men när Kotuko skrek: »Ojo!» (kokt kött), svarade svaga
röster, och när han ropade upp byns namnlista, namn
efter namn, fanns det ingen lucka i den.
En timme därefter lågade lamporna i Kadlus hus, snö-
vatten värmdes, grytorna började puttra, och snön drop-
pade från taket, när Amoraq lagade ett mål mat åt hela
byn; den lilla gossen låg och tuggade på en remsa mustigt
späck och jägarna proppade sig långsamt och metodiskt
fulla med sälkött. Kotuko och flickan berättade sin histo-
ria. De två hundarna sutto mellan dem, och när deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
