Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
med käkarna vita av fradga, kastade sig ned i kretsen
och låg flämtande vid Mowglis fötter.
»God jakt! Från vilken flock?> sade Phao högtidligt.
»>God jakt! Jag är Won-tolla>, lydde svaret.
Han menade, att han var en uteliggare, en ensamvarg,
som stred för sig själv, sin maka och sina ungar och bodde
i någon avlägsen håla. När han andades häftigt, kunde
man se hans hjärtas rörelse skaka honom fram och tillbaka.
>Vad är å färde?» sade Phao, ty den frågan gör all djun-
geln, efter det Pheeal har hörts.
2Dholen, Dekans dhol — Rödhund, Dödaren! De kom-
ma söderifrån och draga norrut under förklaring att Dekan
var tomt, och så döda de på sin väg. När denna måne
var ny, fanns det fyra utom mig — min maka och mina
tre ungar. Hon skulle just lära dem döda på grässlätterna,
att gå på lur efter bocken som vi göra, vi söner av slätten.
Vid midnatt hörde jag dem tillsammans ge skall på spåret.
I gryningen fann jag dem stela i gräset — fyra, Fria Folk,
fyra, när denna måne var ny! Då sökte jag min Blods-
rätt och fann dholen.»
2»Hur många?» sade Mowgli; och Flocken morrade djupt
i sina strupar.
>Jag vet inte. Tre av dem döda ej mera, men slutligen
drevo de mig som bocken; på tre ben drevs jag av dem.
Se, Fria Folk!» É
Han sträckte ut sin stympade framfot, som var svart
av torkat blod. Han hade fullt med djupa bett utefter
sidan, hans hals var uppfläkt och sargad.
> Ät!» sade Akela och steg upp från det kött, som Mow-
gli hade bragt honom; främlingen kastade sig hungrigt
över det.
»Det här skolen I ej ha gjort för intet>, sade han öd-
mjukt, sedan han hade stillat sin värsta hunger. »>»Låt
mig hämta litet krafter, Fria Folk, och jag skall också
döda. Min håla är tom nu, den håla som var full, när
denna måne var ny, och Blodskulden är ej till fullo gäldad.>
Phao hörde hans tänder knastra på ett lårben och brum-
made bifall.
>Vi komma att behöva dessa käkar», sade han. >»Ha
dholerna sina ungar med sig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
