- Project Runeberg -  Andra djungelboken /
175

(1915) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Tom Wilson With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ingen var lycklig:
till dess lukten av bio
var nära träsken; och dessa li
lägsnaste jaktmarker. :

Här skulle återigen en människo
ha vid tredje steget sjunkit ned till h
fötter hade ögon och de förde honom från
från gungflytorva till gungflytorva, utan at
hans huvud om hjälp. Han styrde kurs på
skrämmande upp änderna och slog sig ned på en
beklädd trädstam, som låg nedlutad i det svarta vatt
Träsket var naket runt omkring honom, ty om våren
sover Fågelfolket lätt, och flockar av dem kommo och
gingo hela natten igenom. Men ingen av dem tog minsta
notis om Mowgli, där han satt i den höga vassen, gnolande
sånger utan ord och betraktande sulorna på sina hårda
bruna fötter, i händelse där funnes några oupptäckta törn-
taggar. All hans olycka tycktes ha blivit kvarlämnad i
hans egen djungel, och han skulle just börja en sång, när
förtvivlan grep homom på nytt — tio gånger värre än
förut. Till råga på olyckan gick månen ned.

Den gången blev Mowgli rädd.

»Det där är också här! Det har följt mig», sade han
halvhögt och sneglade över axeln för att se, om det där
stod bakom honom. >»Det finns ingen här.»

De naturliga bullren i träsket fortforo, men ingen fågel
eller något djur talade till honom, och den nya känslan av
olycka växte.

»Jag har ätit gift>, sade han med skräckslagen röst.
»Jag måste ha ätit gift, utan att jag märkt det, och min
kraft går ifrån mig. Jag var rädd — och likväl var det
inte jag, som var rädd — Mowgli var rädd, när de två
vargarna slogos. Akela och till och med Phao skulle ha
tystat dem, men Mowgli var rädd. Det är ett säkert tec-
ken på att jag ätit gift ... Men vad bekymra de sig om
det därborta i djungeln? De sjunga och tjuta och slåss
och löpa i sällskap i månljuset, och jag — hai mai! — jag
håller på att dö i träsken av det gift jag ätit.» — Han var
så bedrövad, att han nästan grät. — »Och sedan>, fortfor
han, »skola de firma mig liggande i det svarta vattnet!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kr2djungel/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free