Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— upp med rodret — lossa balinorne — stick upp
fockhalsen” o. s. v. — Så snart vi kommit till sjöss
var det att brottas med starka stormar; det var ett
oupphörligt åkande backe utföre och backe uppföre,
vältrande än åt styrbord än åt babord; ett stampande och
stötande liksom när man åker på släda och hästarne
skena på en mycket gropig väg. Men denna slags
rörelse var ingalunda i min smak. Jag har aldrig tyckt
om att sitta i släng-gunga eller åka efter hästar, som
skena. Man brukar kunna vänja sig vid allt, till och
med att vara illamående, så att man slutligen knappt
vet af det, eller kanske på köpet inbillar sig att man
mår förträffligt. Är man så långt kommen i sjölifvet
och försedd med en så lycklig inbillningsförmåga, bör
man icke försumma att vara ute i stormen på hafvet.
Det ligger något på engång hemskt och storartadt i de
scener, som spelas på den blå tiljan, der molnen äro
kulisser och Eolus kapellmästare. — Det var
förtjusande att kunna sitta långt ute på bogsprötet, för att se
huru kölen skar in i vattnet. Det bottenlösa djupet,
hvaröfver man sitter, den friska vindens susning
omkring öron och kinder, den jemna höjning och
sänkning af fartygets framstam för hvarje våg, det
genombryter, samt de kufvade vågornas sorl — allt bidrager
att väcka sinnet till den trotsande hurtighet, som
framgången medför. Med triumferande känslor blickar man
omkring sig och under sig: det lyser, det skummar,
det brusar; men oupphörligt vexlande med än högre än
mattare dån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
