Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag började redan tänka, att sjökort och kompass
missvisat min käcke kapten, då jag hörde honom ropa:
”Kom upp pojke och kryssa dig fram, vi ha redan lots
ombord. Nu ha vi vägvisare, du löper ingen fara pojk
August;” — så kallade han mig. Nu hade vi godt
väder och hvad kunde vi mera begära. När himmlen
klarnar, klarna äfven sjömännens väderbitna ansigten.
Det blef en glad sinnesstämning ombord, och allas
ögon riktades åt land. När vi hunnit litet längre fram,
mötte oss landtluften med sin friska flägt af
strändernas vegetation. Man kan ej föreställa sig, hvilket
intryck denna angenäma helsning ifrån land gör på alla
nerver, då man länge legat till sjöss. Nu var det
tredje veckan sedan jag lemnat hemmet, och vi voro nu
nära Bornholm. Väderleken var vacker och behagligare
segling kunde man aldrig göra. Det enformiga
melankoliska hafvets molndigra horizont hade, liksom på en
gång, dragit sig tillsammans till en grönskande ring,
och molnen voro förbytte till yppiga lundar, under
hvilkas skuggor man såg de täckaste boningar skymta fram,
för att spegla sin halfgömda fägring i det stilla klara
vattnet. Seglare gingo och kommo. Små båtar rodde
emot oss med fisk, bär, mjölk, o. s. v. Ack! då
kände jag mig genast liksom mera hemmastadd. Jag var
uppvuxen bland fogelsång och löfträn och derföre
betraktade jag äfven dessa taflor med intresse, såsom
påminnande om lekplatserne från en lycklig barndom.
Ack, hvad denna dag var obeskrifligt skön! Vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
