Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man vid en mer framskriden ålder svärmar i kärlek. —
Således icke en af dessa förbindelser, som knytes i
mognare år, der sympatierna oftast bero af
gemensamma intressen och bilda ett slags bolag; vänskap med
lika inkomst och lika utdelning, der den enas aktier
äro bestämda att stödja krediten af den andras. Min
vän dog vid tjugufyra års ålder. På sin dödssäng
hade hon förordnat mig att taga vården om hennes
efterlemnade bo. När jag anlände till stället, hade man
ännu icke hunnit undanrödja spåren af den dagen förut
för sig gångna begrafningen. De för fenstren
uppfastade hvita lakanen flägtade af och an i den ljumma
sommarvinden, blommorna hängde med halfvissnade
hufvuden öfver alabaster-vaserna, och golfvet derinne var
beströdt med granris, ty Finland har inga cypresser;
det lånar sina dödsinsignier från granen. Men ingen
bitter klagan skar mitt öra; ingen fullgråten näsduk
var kastad på någon af de enkla trädsofforna; intet
kunde märkas, som bar spår af afskedets tår; ingen
lukt af döfvande medikamenter lät ana tillvaron af en
sorg, som vill stjäla sig undan medvetandet af sig sjelf.
Min vän dog ogift och efterlenmade hvad jag här
nedan skall omnämna. Jag skred till fullgörandet af mitt
uppdrag och bröt förseglingen på den aflidnas
chiffonnier. Jag öppnade den med ungefär samma känsla,
som man öppnar dörren till ett grafkapell. Allt
derinne talade till mig om förgängelse och minne. Jag
trädde inom det område, som den aflidna haft hemligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
