Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftertraktat, den, att vara min fattige faders stöd? —
— Nej! det kan jag icke, — heldre tusen gånger dö,
ty lifvet eger ju ej mer något värde.
Så snart jag hade meddelat min förförare mitt öde,
utbad han sig af mig löftet att icke blifva röjd, på
det han ännu framdeles skulle kunna flyga från
blomma till blomma. Jag lofvade honom det, och detta löfte
har jag hållit till denna stund, då jag är skyldig
tänka på min son, hvilken ännu ej var till förr än han,
Kapten Segerman, var förenad med dig. Segerman
är således orsaken till, att min August är faderlös.
Jag var fattig, du rik. Han tänkte genom rikedomens
magt tysta samvetets röst. Jag förlät honom och
beslöt att ensam lida. Nattens ro förflöt under tårars
ymniga svall. Min bön till Försynen var om
sinnesstyrka att bära föraktets tunga börda, att befria min
gamle fader ifrån medvetandet att hafva en så brottslig
dotter, att förtaga hans syn, så att han ej skulle se min
vanära, och hörseln, för att förhindra honom ifrån att
åhöra smädarenas begabberi. Gud hörde mina
innerliga böner. Han tog min fader till sig, innan han
anade min olycka. Jag vakade vid hans sjukbädd och
mottog hans sista faderliga välsignelse, såsom en, som
aldrig felat. Min skildring af mina känslor skulle
endast blifva matt; de kunna knappast tänkas.
Sedan jag ombesörjt min faders jordfästning, trifdes
jag icke mer ibland de vänner, som hittills omgifvit
mig. Jag erkände inom mig min ovärdighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
