52 (Så slutades min lek. En tafla ur lifvet)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet - Elfte Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag bad Försynen om styrka att med min vandel blifva
dem värdig, ehuru svår och slipprig än ynglingens
bana är.

Elfte Kapitlet.

”Se solen, se solen, som böjde
Sin strålande panna så gladt,
Sjönk neder i molnenas natt
Och dunkelt och matt
Är rummet, der herrlig den dröjde;
Men fast vi ej tänke derpå,
Dess ljus oss omgifver ändå.”

Tiden förflöt och jag måste resa till universitetet för
att fullända mina studier. Men hvad fröjd skulle väl
lifvet äga, då min lefnads skönaste drömm var
förintad, då hoppet om ägandet af Johannas hand för alltid
var försvunnet! Det fordras en stor grad af styrka att
öfverlefva ett så smärtsamt slag.

När, i en kanske icke aflägsen framtid, den väna
tjuguåriga flickan i yr och glädtig sorglöshet vid sidan
af en lycklig älskare kringfladdrar dessa ställen, der
jag nu med outsäglig smärta måste utandas mitt sista
smärtsamma farväl: må hon då, när lyckans sol på
jungfrukinden framkallar kärlekens blyga rosor, likväl
då ett ögonblick stanna och skänka en tanke åt
barndomsvännen; må hon lära inse, att blott det pröfvade

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/kraftman/0052.html

		Så slutades min lek. En tafla ur lifvet / 52 (1848) Author: Maria Kristina Kraftman Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|