Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min lilla okända. Jag tyckte mig se tacksamhetens och
blygsamhetens renaste färg lifva hennes kinder och
den värde läsaren torde ursäkta mig, om jag bekänner,
att jag i detta ögonblick varit färdig att uppoffra all
min förmåga för att förljufva hennes, som jag tyckte
mig se, af dystra moln omhöljda dagar. Sällsamt var
det intryck jag erfor vid detta möte och min
öfvertygelse var den, att ehuru hon ännu ej räknat många
år, hon ändock hunnit långt nog i motgångens och
pröfningens hårda skola. Under dessa betraktelser
erfor jag en känsla af medlidande för den arma. — Jag
besvarade hennes nick med en slängkyss och
hoppades att alltid kunna bibehålla hennes välbildade profil
och hennes himmelsblå ögon i mitt minne.
Ändtligen en dag kom jag på den idén att hälsa på
bror Robert, som emottog mig med all vänskap och
bad mig sitta ned för att spraka, tills hans hustru
hade gjort sin toilett, hvarefter hon ville infinna sig för
att helsa på barndomsvännen. Jag efterkom hans
önskan, men jag bör likväl ej förtänkas, om jag
fruktade att förlora mina hufvndsakligaste vapen vid
erinringen att nu möjligen komma att betraktas och
behandlas som en fremling af den, med hvilken jag delat så
mången barnslig fröjd. Men om man i framtiden skall
utverka sig ett erkännande af en verklig
samhällsmedlem och medborgare, bör man icke leka med den
heliga elden. Genom min oaktsamhet kunde jag tända ett
bål, på hvilket jag sjelf slutligen kunde bli förtärd. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
