Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— ”O Gud, bistå mig! äfven han är min son. Jag
förförde den oskuldsfullaste och renaste qvinna, jag
mördade hennes lugn — — — — ah, gif mig ett
glas vatten — öfvergif mig ej mina barn.”
Alla utbrusto vi i tårar. Gubben föll åter i vanmagt.
När han åter kom sig före, kallade han mig till sin
säng.
— ”Du pant af min och Mathildas första kärlek,
kalla hit din mor — men nej, hon kommer ej — hon
svarar ej. Det är så stumt omkring de dödas läger,
vinden hviskar i syrénhäckarne, månan tindrar mellan
löfven; men ingen svarar oss, då vi sitta vid den
älskades graf och gräta och fråga — och gråta å nyo,
derföre att vi intet fått något svar. Men när vi sutit
länge — länge — så flyger en aning, liksom en
stjerne-gnista genom själen, och för ett ögonblick se vi —
men det är genast borta igen. Hvad var det som
skymtade för vår själs syn, hvad var det som klingade i
våra öron? — jo ett: välkommen efter! Således:
välkommen efter, är de dödas tröst till de lefvande; och
band efter band brista och hyddan lutar småningom,
och det blir ljusare för anden. Men träffar på engång
evighetens klara dag vår själs öga, då ryggar det
tillbaka, då sluter det sig och förvillelsen träder i stället
för klarheten. Tro är ett behof for menniskohjertat och
dess törst efter ljus och sanning är redan början till
tro. Men då folket vandrar i skymning och hjertat ej
får tillfredsställa denna törst i okunnighetens ofruktbara
öken, då går det likt Araben, som dricker kamelblod
i stället för vatten, på sin ökenresa: då blir tron
vantro och det himmelska sinnet fanatism; då badar sig
den arma menniskosjälen liksom fogeln i sand, när den
ej kan få vatten. Men se! jag tror att min Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
