- Project Runeberg -  Så slutades min lek. En tafla ur lifvet /
94

(1848) [MARC] Author: Maria Kristina Kraftman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljus; hon var fattig men god, hon var i mina ögon som
ett helgon — ett himmelens budskap. Jag blef
passioneradt kär i den goda glada flickan, som lik ett
oerfaret lamm nalkades det lömska rofdjuret. Jag bedrog,
jag förnedrade denna englarena varelse, bröt husfriden
som en lömsk mördare. Att förråda vänskap för kärlek,
tyckte jag vara en småsak, och att plocka den ros, som
kom i min väg, ansåg jag för min rättighet. Men de
blommor, som uppskjuta från lidelsernas rot, äro inga
eterneller; de vissna så snart och förvandlas till
vederstyggliga kardborrar. Vi männer kalla qvinnan för det
svaga könet, på samma gång som vi, med skoningslös
stränghet, just af de svaga fordra en styrka, den vi
aldrig sjelfve ägt. I kännen for öfrigt Mathildas öde. —
Efter att hafva brutit denna blomma, sväfvade jag till
en annan, som jag såg uppspira i rikedomens sköte.
Hennes hjerta var dock godt och ädelt, och icke så hårdt
som den klingande metall, hvilken skulle blifva hennes
hemgift: det var Axels och Johannas mor. Jag erhöll
hennes hjerta och hennes hand; men äfven hon, den
goda, den öfverseende, blef bedragen. Förgäfves sökte jag
i hennes famn att finna glömska af mitt förra brott; jag
var en gång insnärjd i förvillelsernas nät, jag försökte,
men förgäfves att stadga mig. Min lefnad väckte
uppseende, jag misshandlade min oförgätlige Marie —
välsignelse öfver hennes stoft! — Jag nödgades fly från
min lagliga maka, fly till fremmande länder. Der
uppehöll jag mig nära två år. Men jag började sakna
utkomst; ty ehuru indraget jag lefde, förslogo de medel
jag medförde icke längre. Jag nödgades derföre blifva
betänkt på att skaffa mig bergning. Jag hade vid min
bortresa lyckats att af general-en-chef för det regemente,
vid hvilket jag tjente i Finland, erhålla ett bevis, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free