Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Dörren som katten smitit ut igenom stod på glänt. Den ledde till ett rum med öppen spis.
Mörker vällde in genom öppningen.
Det knakade någonstans i gammalt trävirke.
Jonnie tänkte: det är som att sova i en kyrka.
Dörrarna är inte smala men de ser smala ut, därför att de är så höga. När Mårten målade taket var han tvungen att sätta fast rollern på ett kvastskaft och hålla det med raka armar, så högt upp är det.
Månskenet genom fönstret: en gata av guld.
Jonnie visste en sak: han skulle aldrig kunna somna så länge dörren stod på glänt och släppte in mer mörker. Han drog ner blixtlåset på sovsäcken och ålade sig ut, tassade iväg och stängde dörren så tyst han kunde.
Det kändes tryggare nu.
Jonnie vandrade på mångatan fram till fönstret. Han tittade ut.
Mellan huset och skogsbrynet fanns ett öppet fält. Bakom skogen låg en sjö, silverglänsande i månljuset.
En vit gestalt svävade fram över fältet, strax ovanför gräset.
Fasan blåste in i honom.
Gestalten fladdrade till och försvann spårlöst.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
