Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
En sak imponerade på Jonnie: efter frukosten sa Mårten:
- Bilen, Katie.
Och Katarina sprang iväg till uthusen och slog upp två garagadörrar på vid gavel, hoppade in i bilen, startade motorn, la i backen, körde ut, la om växel och körde ett varv runt gårdsplanen och parkerade framför ingången. Hon gav en kort signal och klev ur.
Jonnie gapade.
Det var en stor bil: en vit Mercedes. Katarina hade sett ut som en docka i förarsätet.
- Får du? sa han.
Katarina ryckte på axlarna.
- Jag har kört bil sen förra sommaren. Det är ingen konst.
- Men om du kör på nånting...
Katarina skrattade.
- En gång körde jag rakt igenom bakre väggen i garaget och ut på andra sidan.
- Då blev väl din pappa arg?
- Arg? Han blev läskigt förbannad, det är vad han blev. Och gav mej en grundlig lektion i konsten att bromsa.
Ett ögonblick, ett kort ögonblick, var Jonnie avundsjuk på Katarina som hade en sån pappa. Något liknande ksulle pappa Bertil aldrig ha tillåtit.
Mårten kom ut med en portfölj under armen. Han klev in och rusade motorn lite, liksom för att klara motorns strupe med en harkling, och sa:
- Katie, var är björnfällen som brukar ligga i baksätet?
De använde den när de hade pick-nick i skogen.
- Inte vet jag.
- Titta i garaget.
Hon gick in i garaget och kom ut igen, ryckte på axlarna och slog ut med armarna. Mårten la i ettan och körde iväg i allén som förde upp till landsvägen.
Katarina sa:
- Jag kan lära dej köra bil om du vill.
Fanns det någonting i livet som han önskade högre?
Men han svarade inte på det. Han måste bräcka av hennes olidliga överlägsenhet på något vis. Han sa:
- I natt såg jag ett spöke.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
