Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Jonnie hann inte med. Katarina var för snabb. Snabb i tanke, ord och handling. Hon skrämde honom.
- Vad menar du?
Hon sköt upp axlarna och himlade med ögonen.
- Vad trodde du? Att jag skulle komma i mitt genomskinliga nattlinne med spetsar för att förföra dej och göra dej med barn, så du blir olycklig för hela livet?
Jonnie rodnade. Han visste inte riktigt vad han hade trott. Kanske något i den riktningen...
- Gamla Frun, sa Katarina. Jag vill se Gamla Frun. Om hon stolpar omkring här på ängen om nätterna, då gäller det att passa på.
- Du kan väl se henne från ditt eget rum?
- Sällan. Inca slaggar hos mej. Hon säjer att jag har spöken och monster på hjärnan. Vad sa du?
- Ingenting.
- Du tänkte.
- Är det förbjudet att tänka? Inte får man sparka på gräs och inte får man tänka...
- Okay. Du är jätterolig. Humor, humor. Jag kommer lite senare. Okay?
- I natt klockan tre?
- Du är inte klok. Mitt i natten vaknar jag inte ens om du skjuter med kanon. Jag behöver min skönhetssömn. Om ett par timmar eller så.
- Men om Gamla Frun går omkring mitt i natten...
- Det vet man aldrig! Tror du spöken knatar omkring efter stämpelklocka, va!
Copyright © Hans-Eric Hellberg
