Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Katarina släckte takljuset och tände sen en läslampa, som stod på en gammalmodig sekretär i ett hörn. Lampskärmen var gul.
- Har du nånting emot att sova i Incas säng?
- Nej.
De klädde av sig. Katarina tog av sig allting utom trosorna och kröp snabbt ner i sängen. Sigbritt sa:
- Har du en pyjamas eller nåt att låna mej?
- Du kan få en t-shirt.
- Okay.
Sigbritt drog upp täcket till hakan och rös.
- Lampan får väl brinna.
- Ja. God natt.
- Ska du sova på en gång?
- Är du inte trött du?
- Inte alls.
Sigbritt suckade djupt.
- Kommer du ihåg när vi var mindre och sov över hos varann?
- Vi låg och snackade.
- I samma säng ibland.
- En gång kissade du på dej, sa Katarina.
- Det var inte mitt fel. Jag sov och drömde nånting.
- Vad då?
- Jag minns inte.
De låg tysta en stund.
Så hörde Sigbritt ett ljud eller inbillade sig att hon hörde ett ljud. Hon sa:
- Får jag komma över till dej?
Katarina makade på sig. Sigbritt sprang över golvet och kröp ner bredvid Katarina.
- Så bra att vi är kusiner, du och jag.
- Är du rädd fortfarande?
- Lite. Håll mej i handen.
Sigbritts hand var het och klibbig, som om hon hade feber.
- Kan du sova nu?
- Jag vet inte.
Plötsligt fnissade Katarina till.
- Tror du Jonnie och Tommy också ligger i samma säng?
- Och håller varann i hand, va.
De fnissade tillsammans.
- Sånt tycker killar är larvigt, sa Sigbritt.
- Det är vad dom säjer. Men det vet man väl aldrig...
Det blev fort varmt under täcket. Deras fötter snuddade vid varann, lekte med varann.
- Har du legat med en pojke nån gång? sa Katarina.
- Du är inte klok!
- Jag menade inte så. Jag menade om du har legat i samma säng som en pojke nån gång. Bara bredvid varann alltså.
- Skulle aldrig falla mej in! Har du?
- Två gånger, sa Katarina lugnt. En gång var jag rätt liten. Vi låg och pussades och kramades och jag trodde att jag skulle få ett barn efter det. Och jag var jätteglad, för jag ville så gärna bli mamma. Bebisar var det bästa jag visste. Sen blev killen trött på att pussas och ville leka med ett elektriskt tåg som jag hade. När jag talade om för honom att man måste pussas väldigt länge om det skulle kunna bli nåt barn och att man måste kramas riktigt hårt, då sprang han iväg till sin mamma och sa att han inte ville ha nåra barn. Och mamman kom in till mej och frågade vad i fridens namn vi höll på med. Jag sa precis som det var att vi pussades och kramades för att det skulle bli barn. Tanten visste inte om hon skulle skratta eller gråta. Sen kom min mamma in och hon tyckte att det var jättekul.
- Det påminner mej om den där historien, fortsatte Katarina, om en liten tjej på åtta år som kom in till sin mamma och frågade om man kunde bli med barn i hennes ålder. Naturligtvis inte, sa mamman. Då sprang tjejen ut och skrek: Okay, grabbar! Vi tar samma lek igen!
Sigbritt fnissade ansträngt.
- Den andra gången då? sa hon.
- Det var för ett år sen med en kille jag känner. Vi var ensamma hemma och lekte nånting. Plötsligt sa han: Du får titta på mej om jag får titta på dej. Jag förstod med en gång vad han menade.
Sigbritt kramade hennes hand hårt. Katarina rörde sig lite i sängen.
- Jag hade aldrig sett en pojke naken. Utom pappa förstås. Både pappa och mamma har gått omkring nakna ända sen jag föddes. Vi brukar bada nakna tillsammans när vi är på Dödskalleön. Det är ingenting märkvärdigt med det.
- Vad gjorde ni?
- Jag och killen? Ingenting särskilt. Vi tog av oss kläderna i var sitt rum. Sen gick jag in till honom. Jag tror att jag var mest van vid att vaka naken. Jag hade inga bröst då.
- Det har du inte nu heller.
- Inte som du.
- Du kanske får som Inca sen.
- Och som mamma. Inca är jättemallig över sina. Hon kallar dom sina tvillingar och går jämt utan behå.
- Jag vet.
- Killen blev generad när jag kom in. Han höll händerna för. Vi stod och stirrade på varann som två fånar. Så sa jag: Ta bort händerna. Han skakade på huvudet. Du får ju se på mej, sa jag. Då ska jag också titta på dej. Då tog han bort händerna.
Katarina viskade i Sigbritts öra:
- Hans pitt stod rakt upp!
Sigbritt kramade till om hennes hand. Hon drog upp knäna och sa:
- Ska vi sova?
- Är du inte rädd längre?
- Nej.
De var tysta några sekunder.
- Sen då? sa Sigbritt.
- Ingenting. Jag kommer ihåg att jag tänkte nånting ganska löjligt. Hur får han plats med den i byxorna? Sen förstod jag att den var så där stor bara för att han tittade på mej. Plötsligt kände jag att jag var naken. På nåt vis hade jag inte tänkt på det förut. Jag var så van vid det. Jag rusade in i det andra rummet och tog på mej käderna. Killen gick in på toaletten. Jag vet vad han gjorde där. Han smekte sej själv för att å det skönt. Har inte du gjort det också?
Sigbritt svarade inte.
- Sover du?
- Nej.
- När killen kom ut igen verkade han skamsen, som om han visste att jag visste vad han hade gjort. Det visste jag ju också. Men än sen då? Samtidigt såg han lycklig ut i ögonen. Det svängde om honom när han gick. Du vet, så där det gör med vissa killar som är säkra på sej själva. Man märker det på långt håll.
- Jag gillar inte dom typerna så värst.
- Det gör jag. Blygisar är ingenting för mej. Man kommer ingen vart med dom. Jag vill att det ska vara lite hejsan svejsan.
- Den där pojken, vem var det?
- Det säjer jag inte.
- Känner jag honom?
- Vem han är, det är en hemlighet som han och jag har ihop.
- Sen då?
- Det bidde ingenting mer. Jag var inte särskilt tänd.
Katarina suckade.
- Ibland är det bra skönt...
- Vad då?
- Gör dej inte dum. Du vet nog.
- Nej. Säj.
- Jo, det här man gör med sej själv. Onanerar. Det är jätteskönt ibland. Särskilt på morron när man ligger i sängen och har nyss vaknat och det är varmt och gosigt och man är lite lagom avslappad. Ibland minns jag en dröm... En annan gång hör jag på musik, inte för högt, eller jag minns nånting som jag har läst. Musiken är det bästa. Ibland frasar det i sängkläderna när jag sträcker på mej.
- Vad brukar du göra? viskade Sigbritt så tyst att Katarina knappt hörde.
- Det vet du väl.
- Nej.
- Har du aldrig gjort det?
- Nej.
- Tommy då?
- Det vet jag inte.
- Tycker du att det är skamligt?
- Nej. Jag har bara aldrig gjort det.
- En gång frågade jag mamma om hon gjorde det, sa Katarina.
"Javisst," sa hon. "Gör inte du?"
"Du är vuxen."
"Än sen då?"
"Du har pappa att ligga med."
"Han finns inte alltid till hands."
"Tror du pappa gör det också?"
"Säkert. Det gör nästan alla människor. Till och med småbarn. Och väldigt gamla människor. Det är den naturligaste sak i världen. Och alldeles ofarligt. Hur skulle dom stackarna i fängelserna klara sej annars? Och sjömän? Och dom som ligger på sjukhus? Och soldaterna?"
"Det har jag aldrig tänkt på," sa jag.
- Inte jag heller, sa Sigbritt. Men jag gillar det i alla fall inte.
- Vet du hur man gör?
- Nej...
- Du vet Edit...
Katarina sa ordet utan att fnissa.
- Det finns en liten knopp som man kan röra vid...
Hon drog ner Sigbritts trosor över hennes kön.
- Låt bli!
- Det är inte farligt.
- Låt bli i alla fall.
Sigbritt föste undan Katarinas hand. Hon drog upp trosorna igen och vände ryggen åt Katarina.
- Är du sur på mej?
- Nej. Jag tycker bara inte om att du tar på mej så där. Det är otäckt.
- Jag ska inte. Jag lovar. Jag ville bara visa dej. Ska jag tala om vad det var som gjorde att jag kom på... kittlaren kallas den, knoppen. Klitoris. Man ska kittla den och då känns det skönt.
Sigbritt sa ingenting.
- En gång när jag var mindre låg jag i sängen och åt knäckebröd. Jag hade ingenting på mej. Jag brukar sova naken. Sen kunde jag inte somna, därför att det var brödsmulor överallt. Jag var tvungen att stiga upp och borsta bort dom. Sen trodde jag at jag fått in en brödsmula i Edit. Jag försökte peta bort smulan. Jag pillade lite försiktigt. Ju mer jag pillade, desto skönare kändes det. Jag tände lampan för att titta efter. Då var det ingen brödsmula. Ibland har jag svårt att hålla mej för skratt när vi sitter och käkar knäckebröd och jag tänker på smulorna...
Sigbritt vände sig på rygg och sträckte armarna ovanför huvudet.
- Gud, vad det är hett!
Katarina kastade undan täcket.
- Fönstret står öppet. Det är myggfönster i. Men luften har väl svårt att komma igenom. Det är förresten lika varmt ute.
Ute.
Deras tankar flög iväg till förbjudet område. Där ute fanns en växande enbuske...
Sigbritt rös till.
- Fryser du?
- Nej.
- Inca brukar onanera i duschen. Hon säjer att det är jätteskönt. Hon har till och med varit tillsammans med en kille i duschen.
Katarina gäspade och sa plötsligt:
- Jonnie är tänd på dej.
- Va?
- Jonnie gillar dej.
- Äsch!
- Det gör han visst. Han tittar på dej i smyg. Och han vill vara med dej hela tiden. Vad gjorde ni när ni var ensamma i tältet?
- Ingenting.
- Inte Jonnie heller?
- Vi slogs mot myggen.
- Klappade han inte till dej i stället?
- Jonnie är inte alls som du tror. Han är inte den sortens kille.
- Alla killar är den sortens killar.
- Hur kan du veta det?
- Det vet man väl.
- Du kanske också menar att alla tjejer är den sortens tjejer? Det är i varje fall inte jag. Det finns väl annat. Varför ska man jämt tänka på sex när man är tillsammans med en kille?
- Inte jämt. Men ibland.
- Du är för ung för det.
- För ung! Småungarna håller på och petar på varann. Det är väl inte så himla märkvärdigt!
- Det är du som tycker att det är märkvärdigt. Jag bryr mej inte om det.
- Jonnie då?
- Han är en småkille! Om jag ska tycka om nån, så ska det vara en äldre. Förresten så kan jag tala om...
Sigbritt avbröt sig själv.
- Vad då?
- Det säjer jag inte.
- För mej kan du väl tala om. Vi är kusiner. Bästisar.
- Du får inte berätta för nån.
- Jag lovar.
Sigbritt tog ett djupt andetag.
- Jag är nästan kär i magister Pedersen.
- Otto Pedersen? Han är ju urgammal!
- Inte alls. Bara tjugusex.
- Vad gör ni?
- Ingenting. Vad trodde du?
- Inte vet jag vad man gör med en gammal stöt på tjugusex. Plockar blommor åt honom eller går ut med hans hund eller hämtar rullstolen åt honom. Vet han om det?
- Nej.
- Rena ungflickssvärmeriet alltså.
- Vad är det för fel med det?
- Inget fel alls. Det är väl bara det att jag inte är den där svärmiska typen. Som du är. Vill du höra en kul historia? Mamma berättade den för mej.
- Sen sover vi.
- Okay. En gång när jag var liten, sex eller sju år, kom jag för första gången på att mamma och pappa låg med varann och att dom tyckte att det var härligt.
- Kan du bara prata om sånt där?
- I kväll så. I nåra dar gick jag och funderade. Varför skulle dom få ha det skönt utan att jag var med? Det var orättvist. En morron gick jag in till pappa när han var ensam i sängkammarn.
"Hej, pappa," sa jag. "Nu vill jag knulla med dej."
"Va nu då," sa han.
"Jo, jag vill knulla med dej. Som du gör med mamma. Jag vet. Ni har det så skönt, säjer hon. Är det skönt?"
"Det är det allt."
"Hur då skönt?"
"Det går inte att beskriva."
"Som när man blir kittlad och man skriker Låt bli! fast man inte kan låta bli att skratta och det är skönt fast det är hemskt?"
"Nja..."
"Som när man dricker sockerdricka och det sticker i näsan?"
"Mja..."
"Som när man badar i hett vatten och man fryser först och ryser och det blir rysprickar på benen och armarna och det killar och sen blir man varm överallt och liksom avslappad och lugn inuti och man blir sömnig och skulle kunna somna i badkaret?"
"Ungefär så. Inte riktigt så, men något åt det hållet. Fast mer spännande."
"Vad är det som är så spännande? Picken på dej?"
"Den också. Och mammas bröst och hennes fitta och hennes mun och tunga och hennes bakdel och allting. Men det är mycket mer än så. Det är alltihop som är mellan oss. Det är allt vad vi gör och vad vi säjer till varann. Hur vi har det skönt och gosigt ihop och hur vi älskar varann och tycker om varann och ger oss själva åt varann. Det är väldigt fint."
"Jag vill också göra så där."
"Du är för liten än."
"Min fitta är för liten?"
"Det också."
"När blir den stor nog?"
"Om sex, sju år..."
"Varför måste man vänta så länge?"
"Du behöver inte vänta. Att älska med varann, det är att tycka om. Och tycka om, det kan man alltid göra."
"Då kan jag inte knulla med dej?"
"Nej."
"Men sen när jag blir stor?"
"Nej. Då får du knulla med nån pojke."
"Jag vill vara med dej. Det är dej jag tycker om. Jag älskar ju dej."
"Och jag älskar dej. Vi älskar alla varann i den här familjen. Om du får en kram nu, så kan du väl vänta med resten till du blir äldre."
"Då ska det vara en sån där rejäl kram som bryter av ett par revben minst!"
Under Katarinas rum, nere i källaren, hörs ett ljud. Det låter som när man krossar en flaska mot ett betonggolv.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
