Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowglis bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är det värsta av allt, som ett vilt djur kan råka ut för. Vi
kalla det hydrophobia, vattuskräck, men de kalla det
dewanee — vansinne — och ta till flykten.
»Stig in», sade Vargfar stelt, »men någon mat ha vi inte.»
»För en varg kanske inte», sade Tabaqui, »men för en
fattig stackare som jag är ett torrt ben riktig kalasmat.
Föga passar det oss Gidurlog (schakalfolket) att vara petiga
och nosgranna.» Och så kilade han in längst bort i hålan och
hittade benet efter en bock, som det fanns litet kött på, och
så slog han sig gladeligen ned och knaprade.
»Tusen tack för god mat», sade han och slickade sig
om nosen. »Så vackra de ädla barnen äro! Och så’na
stora ögon de ha! Sannerligen, sannerligen, jag borde ha
kommit ihåg, att kungabarn äro fullfärdiga redan i
vaggan.»
Nu visste Tabaqui lika väl som någon annan, att det
inte finns någonting värre än att smickra barn i deras egen
närvaro, och det gladde honom att se Vargfars och Vargmors
missbelåtna miner.
Tabaqui satt tyst och njöt av den förtret han ställt till,
och därpå sade han med skadeglädje:
»Shere Khan, den väldige, har bytt jaktmarker. Under
nästa månskifte ämnar han jaga bland bergen här, efter
vad han berättat mig.»
Shere Khan var den tiger, som höll till i närheten av
Waingungafloden, tjugu engelska mil därifrån.
»Det har han inte rättighet till», utbrast Vargfar
förargad, »enligt Djungelns Lag har han inte rätt att flytta utan
laga uppsägning. Han kommer att skrämma bort vartenda
villebråd på tio mils omkrets, och jag — jag måste jaga för
två under den här tiden.»
»Hans mor gav honom inte för ro skull namnet Lungri
(Den halte)», sade Vargmor lugnt. »Halt har han varit på
ena foten alltsedan han föddes. Det är därför han bara
dödar boskap. Nu äro byamännen i Waigunga förargade på
honom, och så kommer han hit för att göra våra byamän lika
förbittrade. De komma att snoka igenom djungeln efter
honom, då han är långt bort, och vi och våra barn måste
fly, då gräset sättes i brand. Ja, sannerligen äro vi inte stor
tack skyldiga Shere Khan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
