Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowglis bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skall jag frambära er tacksamhet till honom?» frågade
Tabaqui.
»Ut!» fräste Vargfar. »Ut med dig och jaga med din
herre! Du har ställt till ofog nog för i afton.»
»Jag går», sade Tabaqui lugnt. »Ni kunna höra Shere
Khan nere i snåren. Jag kunde ha besparat mig
budskapet.»
Vargfar lyssnade, och därnere i dalen, som sluttade mot
en liten flod, hörde han det hesa, ilskna, morrande, entoniga
lätet av en tiger, som intet rov har fått och föga frågar efter,
om hela djungeln får veta det.
»En sådan galning!» sade Vargfar. »Att börja ett
nattarbete med sådant oljud! Inbillar han sig, att våra råbockar
likna hans feta Waigungaoxar?»
»Tyst! Det är varken oxe eller bock han jagar i natt»,
sade Vargmor. »Han är på människojakt.»
Lätet hade övergått till ett slags surrande och spinnande
ljud, som tycktes komma från alla väderstreck. Det är
detta ljud, som gör skogshuggare och zigenare, då de sova
under bar himmel, yra i huvudet och kommer dem att
ibland rusa rakt i gapet på tigern.
»Människor!» sade Vargfar. »Tvi då! Finns det inte
skalbaggar nog och tillräckligt med grodor i dammarna,
så att han inte behöver äta människokött, och det till på
vår mark.»
Djungelns Lag, som aldrig stadgar någonting utan skäl,
förbjuder djuren att äta människokött, såvida de inte döda
för att lära sina barn konsten, och då måste de jaga
utanför flockens eller stammens jaktmarker. Det verkliga
skälet till förbudet är, att en människas dödande förr eller
senare betyder ankomsten av vita män på elefanter, med
gevär, och hundratals bruna män, med gonggonger, raketer
och facklor. Då få alla i djungeln lida därav. Men det
skäl, djuren själva sins emellan anföra, är att människan är
den svagaste och värnlösaste av alla levande varelser och att
det inte är idrottsmannamässigt att röra henne. De påstå
också — och det är sant — att människoätare bli skabbiga
och förlora tänderna.
Det spinnande lätet blev starkare och slutade i ett
rytande »a—arrh!» från en tiger, som tar språng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
