Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invändningar, och aporna samlade sig i hundratal och åter
hundratal på terrassen för att höra på, när deras egna talare
sjöngo Bandarlogs lov. Då en talare slutade av brist på
luft, skreko de med en mun: »Det är sant! Alla säga vi
så.» Mowgli nickade och blinkade och sade: »Ja visst», när
de ställde en fråga till honom, och det gick runt i hans huvud
av larmet. »Tabaqui, Schakalen, måste ha bitit hela det här
sällskapet», sade han till sig själv, »och nu ha de blivit galna
allihop. Bestämt är detta dewanee, vansinne. Men sova de
då aldrig? Nu kommer ett moln över månen. Vore det
bara ett tillräckligt stort moln, skulle jag försöka springa
min väg i mörkret. Men jag är så trött.»
På detta samma moln gåvo två goda vänner akt i den
förfallna vallgraven nedanför stadsmuren; ty Bagheera och
Kaa visste nogsamt hur farligt Apfolket är, när det är samlat
i stort antal, och de ville icke i onödan utsätta sig för någon
fara. Aporna kämpa aldrig med mindre än att de äro
hundra mot en, och få i djungeln ha lust att inlåta sig på ett så
ojämnt spel.
»Jag smyger mig bort till västra muren», viskade Kaa.
»Det sluttar där, så att jag kommer ned med fart. De akta
sig nog att kasta sig i hundratal på min rygg, men ...»
»Förstår», sade Bagheera. »Önskar att Baloo vore här;
men vi få ordna saken, så gott vi kunna. När molnet där
överhöljer månen, beger jag mig till terrassen. De tyckas
hålla något slags rådplägning där över gossen.»
»God jakt!» sade Kaa bistert och gled bort mot västra
muren. Men denna råkade vara den minst förfallna, och den
väldiga ormen blev uppehållen en stund, innan han kunde
finna en väg uppför stenarna. Molnet dolde nu månen, och
just som Mowgli undrade, vad som nu skulle ske, hörde han
panterns lätta steg på terrassen. Svarte Pantern hade
smugit sig uppför sluttningen nästan ljudlöst och slog nu — han
var för klok att öda tid på att bita — till höger och vänster
bland aporna, som sutto omkring Mowgli, en femtio, sextio
stycken i led. Det blev ett tjut av skräck och raseri, men
då Bagheera trampade kring på de rullande, sprattlande
kropparna, skrek en apa: »Han är ensam! Döda honom! Döda!»
En kämpande massa av apor, bitande, klösande, slitande
och ryckande, vältrade sig över Bagheera, medan en fem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
