Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade Kotick. »Sjökorna måste vara klokare än jag tänkte.
Människor kunna inte komma nedför klipporna, vore de
aldrig så duktiga, och skären åt havet till skulle slå ett
fartyg i spillror. Om någon plats i havet är säker, så är det
den här.»
Han började tänka på sältösen han lämnat kvar hemma,
men fastän han hade brått att komma tillbaka till
Novastoshnah, utforskade han grundligt det nya landet för att
kunna svara på alla frågor.
Därpå dök han för att taga reda på, var mynningen till
tunneln fanns, och begav sig så med full fart genom den och
satte kurs söderut. Ingen annan än en sjöko eller en säl
skulle ha drömt om att en sådan plats fanns, och då han såg
tillbaka mot klipporna, kunde han knappast själv tro, att
han hade varit där.
Han var tio dagar på hemfärden, ehuru han inte simmade
långsamt; och då han landade strax ovanför
Sjölejonsnäset, var den första han stötte på just den lilla sältös, som
hade väntat på honom, och hon såg på blicken i hans öga,
att han hade funnit sin ö till sist.
Men holluschickie och Sjö-Snapp, hans far, och alla de
andra sälarna skrattade ut honom, då han berättade för
dem, vad han hade upptäckt, och en ung säl ungefär vid
hans ålder sade: »Allt det där är nog mycket bra, Kotick,
men du kan inte komma så där utan vidare och befalla oss
bort härifrån. Kom ihåg, att vi ha kämpat för våra hem
och barn, vi, men det har aldrig du gjort. Du har
föredragit att driva omkring på sjön.» De andra sälarna
skrattade, och den unga sälen började att stolt vända och vrida
på huvudet från ena sedan till den andra. Han hade just
gift sig samma år och gjorde inte liten affär därav.
»Jag har intet hem att kämpa för», sade Kotick. »Jag
endast önskade att visa er alla det ställe, där ni kunde ha
det tryggt. Vad tjänar strid till?»
»Om du vill dra dig ifrån att slåss, så har jag naturligtvis
ingenting mer att säga», sade den unga sälen med ett elakt
skratt.
»Följer du med dit bort, om jag vinner?» sade Kotick, och
det flammade ett grönt skimmer i hans ögon, ty han var
arg över att alls behöva slåss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
