Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Topp!» sade den unga sälen bekymmerslöst. »Om du
vinner, följer jag med.»
Han hann aldrig ändra beslut, ty Koticks huvud sköt fram
och hans tänder borrade sig in i späcket på den unga sälens
nacke. Så reste han sig på bakdelen och halade sin
motståndare nedför stranden, skakade honom och slog omkull
honom. Därpå skrek Kotick till sälarna:
»Jag har gjort mitt bästa för er under dessa fem år. Jag
har funnit ön, där ni skulle kunna leva trygga, men innan era
huvuden bli dragna av era dumma halsar, tro ni det inte.
Men jag skall lära er. Giv akt nu!»
Limmershin berättade mig, att han aldrig i sitt liv — och
Limmershin är varje år ögonvittne till tiotusen väldiga
sälars strid — att han aldrig i hela sitt lilla liv hade sett
någonting, som gick upp mot Koticks anfall bland
barnkamrarna. Han kastade sig över den största sälbjässe han fick
fatt uti, grep honom i strupen och slängde och dängde
honom, tills han väste fram en bön om nåd, och då kastade han
undan honom och anföll den nästa. Ser ni, Kotick hade
aldrig fastat, han, fyra månader vart år, som de stora sälarna
gjorde, och hans simturer på djupt vatten höllo honom i den
utmärktaste kondition, och det bästa av allt, han hade
aldrig kämpat förut. Hans krusiga vita man stod på ända
av raseri, hans ögon lågade, hans stora huggtänder glänste
och han var härlig att skåda. Gamle Sjö-Snapp, hans far,
såg honom rusa förbi, slungande undan de gamla grånade
sälarna, som hade de varit hälleflundror, och vräkande omkull
de unga ungkarlarna åt alla håll; och Sjö-Snapp uppgav ett
tjut och skrek: »Han må vara tokig eller ej, men han är den
bästa kämpen på stränderna. Ge dig inte i kast med far din,
min son, han står på din sida!»
Ett jubelskrän var Koticks svar, och gamle Sjö-Snapp
rullade in i stridsvimlet med mustascherna stående på
ända och tjutande som ett lokomotiv, medan Matkah och den
sältös, som skulle gifta sig med Kotick, höllo sig på
vederbörligt avstånd och beundrade sina karlar. Det var en
härlig strid, ty de två kämpade så länge det fanns en säl, som
vågade lyfta upp huvudet, och när det inte fanns någon,
som vågade det, paraderade de stolt av och an på stranden,
sida vid sida under högljutt skrän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
