Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Rikki-Tikki-Tavi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där i den varma ströhalmen, som täckte melonerna, fann
han, mycket listigt gömda, tjugufem ägg av ungefär samma
storlek som bantamhönsägg, men med en vitaktig hinna i
stället för skal.
»Det är inte en dag för tidigt», tänkte han; ty han kunde
se ormungarna hopringlade innanför hinnan, och han visste,
att i samma minut som de utkläcktes, skulle var och en av
dem vara i stånd att döda en människa eller mungon. Han
bet så skyndsamt som han kunde av ändarna på äggen,
varvid han särskilt var noga med att krossa ormungarna,
och vände då och då på ströhalmen för att se efter, att han
inte hade glömt något. Till sist fanns det bara tre ägg
kvar, och Rikki-tikki började småskratta för sig själv,
då han fick höra Darzees maka ropa:
»Rikki-tikki, jag har lockat Nagaina mot huset och
nu har hon gått upp på verandan och — o, skynda, skynda!
— hon har mordiska planer!»
Rikki-tikki krossade två ägg, ramlade baklänges ned
för melonsängen med det tredje ägget i munnen och
rusade i väg till verandan det fortaste han kunde springa.
Teddy och hans föräldrar sutto där vid sin första frukost,
men Rikki-tikki såg, att de inte åto någonting. De sutto
som stenbilder och deras ansikten voro vita. Nagaina låg
hopringlad på mattan vid Teddys stol, på bekvämt hugghåll
från Teddys nakna ben, och hon svängde fram och
tillbaka, under det hon sjöng en triumfsång.
»Son till den store man, som dödade Nag», väste hon,
»sitt stilla! Jag är inte färdig ännu. Vänta en stund.
Hållen er mycket stilla, alla tre! Om ni röra er, hugger jag,
och om ni inte röra er, hugger jag. Åh, ni dumdristiga
folk, som dödade min Nag!»
Teddys ögon voro fästa på fadern, och allt vad denne
kunde göra var att viska: »Sitt stilla, Teddy! Rör dig
inte. Teddy, håll dig stilla!»
I samma ögonblick kom Rikki-tikki fram och ropade:
»Vänd dig om, Nagaina, vänd dig om och slåss!»
»Allting har sin tid», sade hon, utan att flytta sin blick.
»Jag skall göra upp räkningen med dig sedan. Titta på
dina vänner, Rikki-tikki! De sitta stilla och vita. De äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
